Recension - Blu-ray/DVD

”Värre än både Saw och Hostel” tyckte någon kritiker på dvd-utgåvans baksida. ”Teeth” har ingen pusselbitsmördare och inga torterande vandrarhem. Däremot en oskuld som ställer till med bitande obehag.

Den oskyldiga tonåringen Dawn bor med sin mamma, styvpappa och perversa styvbror. Hon säger nej till sex före äktenskapet. Håller tal i avhållsamhetens namn i överdrivet kristna kretsar. Men mellan benen lurar faran. Av en händelse (på grund av en mutation orsakad av det närliggande kärnkraftverket) har bruden en uppsättning huggtänder inuti sitt könsorgan. Precis som i den gamla myten. Och när Dawn trots allt blir sugen på sex, en bit in i filmen, är hon rena rama giljotinen för intet ont anande prinskorvar. Det är filmen i ett nötskal.

Hon som spelar Dawn är väldigt lik Heather Graham. Huvudkaraktären är av någon anledning inte särskilt sympatisk, trots att hennes mamma är sjuk och trots att hon till en början inte har kontroll över det hemska som händer. Dawns styvbror spelas av killen som spelar den struliga sonen i plastikoperationsserien ”Nip/Tuck”. Skådespelarinsatserna får godkänt, men det lyfter aldrig. Irriterande nog framställs alla killar och män i filmen som jubelidioter. Vi har (förutom nyss nämnda styvbror) den tafatte styvpappan, den tafsande gynekologen och två våldtäktsbenägna killar som antingen tvingar sig på Dawn med våld eller drogar henne. Intrigen blir förutsägbar. Musiken är sådär.

Det stora problemet med ”Teeth” är grundidén – en tjej som lemlästar killar med sitt underliv. Tror att alla killar vet vad jag pratar om. Tänk er en komedi där någon får en boll på pungen. Då lider man med den stackaren och lever sig in i hur ont det måste göra. Multiplicera det obehaget med hundra så har vi ”Teeth”, som lika gärna kunnat heta ”En mans värsta mardröm”. Chopp, chopp liksom. Vill ni se sprutande blod och en avbiten penis som en krabba kalasar på? Go ahead. Annars, hoppa över den här effektsökande skruttfilmen.

Något bra med filmen: Visar-jag-min-så-visar-du-din-prologen är åtminstone lyckad.
Något dåligt med filmen: Resten. Skulle det här vara en skräckkomedi? Jag skrattade inte en enda gång.

Johan Karlsson