Recension - Blu-ray/DVD

”Jag älskar dig min lilla elefant.”
Nej, det är inte ett misslyckat försök till smicker från en viktväktare till en annan, utan tankegången som driver unge Kham att med näbbar och klor försöka få tillbaks de två tungviktarna Por Yai och Kohrn.

I Khams släkt har man varit hängiven beskyddare av dessa heliga djur i generationer och så skall det förbli.
Det är under en marknadsdag i hans hemland Thailand som den lugna vardagen tar en oväntad vändning i blodspunnen riktning. Khams far är övertygad om att elefanten Por Yai skulle göra sig ypperlig vid den thailändske konungens hov.

Men överlämningen sker inte som beräknat och Por Yai blir tillsammans med hans son Kohrn bortrövad.
Kham är fast besluten att ta tillbaka de sina och jakten tar honom till Sydney och den kinesiska maffian. Det visar sig att Kham kommer stå ensam mot en hel brigad av slagskämpar, men i hans styrka brinner en eld av beslutsamhet. Elefanterna ska hem igen.


Jag personligen har inte sett alltför många martial arts-filmer, men jag vet vad som är bra film. Med en kolossalt färgsprakande puls tar man sig regelbundet framåt i ”The Protector”. Det är vacker cinematik rakt igenom. Inledningsscenen bjuder på massage för ögat och jag tycker det sätter ribban. Ibland läggs ribban högt i pampiga inledningsscener och det håller inte hela vägen, i ”The Protector” håller det.

Stor vikt har lagts på, och då menar jag inte elefanternas, det emotionella och den grundläggande historien kring Khams kärlek för hans djur. Det följer i stort sett med filmen rakt igenom. Detta är en vacker film i många avseenden.

Fighting-scenerna är spektakulära. Jag tittade gång på gång efter tydliga tecken på hjälpmedel såsom vajrar och så vidare, men jag vågar säga att det som visas för betraktaren är ren och skär skicklighet. Man blir imponerad. Okej att det är lite kliche’-varning på vissa närkamper, okej att ljudeffekterna är uppenbara. Jag tycker inte att det gör någonting, det hör till och man blir snabbt medveten om genren när man kastat en blick på filmen.

Ett stort plus är att dialogen är företrädesvis på thai och senare även kinesiska. Filmen känns genuin av detta faktum.
Det negativa med filmen som slår mig är den klara gräns mellan händelseförloppen i Thailand respektive Australien. Ibland kan man känna att filmen börjar om på nytt, då det läggs stor vikt på att presentera nytillkomna aktörer.

Men på det stora hela så får man här en vacker film, med dramatisk akrobatik och ett välbalanserat vågspel mellan humor och ödmjukhet.
Jag är glad att här på Tellusfilm kunna ge min första fyra i betyg.

Adam Löppe