Recension - Blu-ray/DVD

i och med filmen ”Boy A” som nu går på bio, passar man på att även släppa denna ”Ben X” medans järnet ändå är varmt. Vad filmerna har gemensamt är ännu oklart, signifikant för den senare är åtminstone att alla snackar flamländska i den, vilket ju alltid piggar upp. Hemma i duschen har jag en schampooflaska varpå jag brukar läsa den flamländska innehållsförteckningen och skratta ljudligt medan vattnet forsar längsmed min nakna kropp. Och det är alltså denna roliga film jag nu ska recensera.

”Ben X” inleder inte precis lovande. Sekvenser ur storspelet ”Archlord” varvas med extremt irriterande ravemusik, och en pojke som sitter i bar överkropp framför datorn och smattrar på tangenterna. Man förstår direkt vartåt det barkar då det uppdagas att pojken är autistisk, och då olycksbådande intervjuinklipp från framtiden spekulerar i varför det gick som det gick.

Ungdomar som spårar ut tack vare ett samhälle gone wrong, det är ett tacksamt tema för oss att frossa i. Lika mycket är det i ”Ben X” dataspelet han spelar som hans extremt sadistiska klassisar som får måttet att bli rågat. Filmen frågar oss hur vi kan stoppa liknande tragedier innan de inträffar, vilket den inte kommer speciellt nära ett svar på heller.

Jag vet att det inte är filmens roll i samhället att agera terapeut och probolemlösare, men samtidigt tycker jag det är snålt att frossa i alienation utan att ens försöka sig på en lösning. Okej om man på ett jordnära sätt låter skildra katastrofen, men när man som här använder sig av audiovisuellt manipulativa fulknep kan man väl ge tittaren någonting att bära med sig ut ur bion förutom en lätt huvudvärk?

Filmen är jobbig att titta på. Fult klippt, de pratar fult i den, och musiken är hemsk. Ständiga dataspelsinklipp ger en nästintill Lommelsk prägel, vilket det äckligt högupplösta digitalfotot även bidrar till. Adderat med att filmen inte ger mig någonting motiverar denna tråkiga tvåa.

Kim Ekberg