Recension - Bio

Animatören och regissören Henry Selick har aldrig fått den uppmärksamhet han gjort sig förtjänt av. Många är de som älskar ”Nightmare before christmas”, men få är dem som inte uteslutande skänker Tim Burton den fullständiga äran. Selick är en av vår tids mest virtuosa animatörer, kanske den. Dessutom besitter han ett omisskännligt eget uttryck. Förhoppningsvis kommer denna ”Coraline” ändra på saken, och bli annat än ännu ett skaparlöst verk.

För ”Coraline” är ett litet mästerverk. Ordet litet använder jag med respekt för den enorma fingerfärdighet och därtill tålmodighet som skapandet av stop-motion-animation kräver. Men som sådan är denna film sannerligen inte liten. På sina muskulösa hundra minuters speltid är detta den längsta filmen av sitt slag. Det är också den överlägset mest tekniskt avancerade. Inte för att jag är ett överdrivet fan av teknikskryt om vad som finns under huven, men i ett fall som detta så är det absolut läge att lägga en notis. I det artificiella konstskapandets tidevarv känns det förlösande att bekanta sig med någonting genuint äkta, som skapats helt och hållet av mänskliga händer (plus ett förmodat antal manuella redskap då).

Annat kan inte sägas än att denna films främsta triumf är dess visuella stordåd. Filmens bedårande utseende och detaljfullhet gör allena biljettpengarna väl värda. Färgpaletten är slående välvald, animationerna minutiöst komponerade och karaktärsdesignen formfulländad. Filmens musik och ljuddesign är mycket slående, och vaggar totalt in skådespelaren i historien. Detta är en solklar attraktionsfilm där man helt glömmer sin kroppslighet för ett tag.

Men med bara yta kommer man ju inte så långt här i världen, än mindre i mina recensioner. Som berättelse betraktat är även ”Coraline” mycket medryckande. Historien om den ensamma flickan och hennes äventyr i den förmodade fantasivärlden, är vacker och minner om Terry Gilliams ”Tideland”. Filmen är sedelärande utan att vara sockersöt, och dess oräddhet att gestalta det mörka är beundransvärd. Kul också, även om jag helst skulle slippa undgå att anmärka på det, med en stark och självständig kvinnlig huvudperson. Jag önskar att fler barnfilmer vågade vara mer som denna, om man ens behöver katalogisera denna som en sådan. Vem som än går på bio och ser ”Coraline”, gammal som ung, kommer garanterat inte bli besviken.

Kim Ekberg