Recension - Blu-ray/DVD
"Svinet" är en film som jag, trots sitt medfödda äckelvärde, på idéstadiet är ganska intressant. Kort och gott handlar den om en man som förälskat sig i en gris. Det är alltid intressant med filmer som behandlar kärlek utanför gränserna, och tillåter tittaren att filosofera utöver samhällets etiska och moraliska gränssättningar. Tyvärr handlar "Svinet" inte så mycket om själva svinet, utan om svinet som våldför sig på svinet. Grisen är mest ett redskap snarare än en karaktär i filmen, och därför förefaller förälskelsen blott äcklande. Men jag kan köpa det som någon form av civilisationskritik eller mediekritik. Att svinet iklär sig kvinnans traditionella roll som passivt objekt för mannens besatthet. Det finns dock två andra fatala problem med filmen som fråntar den allt eventuellt värde.
Det första problemet med "Svinet" är huvudpersonens omänsklighet. Om det finns en poäng med att han beter sig mer grisaktigt än grisen, så går den mig över huvudet. Redan i den etablerande tagningen av filmen ser vi honom försöka trycka fast en dockskalle på huvudet av en fågel. Det anser inte jag vara normalt beteende. Sedan fortsätter han under hela den fortsatta filmen med sina sjuka upptåg, som når sin kulmen mot finalens osmaklighetsparad. Jag menar inte att en man som har sexuellt umgänge med en gris borde vara precis exakt som en genomsnittsmedborgare. Däremot tycker jag det är en grav psykologisk banalisering att degradera personen till ett monster utan verklighetsförankring. Att kunna härleda perversionen eller känna någon slags sympati för personen hade varit att föredraga, nu blir det mest freakshow.
Detta för oss till det andra problemet, vilket också har en del att göra med det första. Filmen utspelar sig helt och hållet på en bondgård. Den enda människan som är med i filmen är dess huvudperson, som aldrig har någon kontakt med resten av samhället. Som det är nu så lämnas moralbegreppen utanför helt och hållet, eftersom personen lever i total isolation. Att han aldrig får någon samhälslig feedback gör att blott vi tittare tvingas moralisera, och finna motbjudande, vilket gör att konflikten helt och hållet utelämnas. Det finns ingen ordentlig diskurs, eller riktlinje som antyder att man borde känna något annat än äckelkänslor och obehag. Filmer där skurken är onyanserad och vedervärdig finns det redan gott om, och vi behöver knappast en till.
"Svinet" hade lätt kunnat bli någonting bra. Den har som sagt en grundidé som lockar till eftertanke. Den har också ett ganska trevligt berättarspråk, där bildflöde och musikläggning inte så lite påminner om Pasolinis filmer. Tyvärr och åter tyvärr slarvas allt bort i en soppa som ingen lär få ut speciellt mycket av.
Kommentarer