Recension - Blu-ray/DVD

I en värld där allting är förorenat och grått på grund av människans dumdristighet hittar vi tjejen Nausicaä, närmare bestämt i Vindarnas dal. Med en pappa av kunglig börd, kung Jihl, är Nausicaä prinsessa och högt uppskattad av byborna, mycket beroende av hennes godhjärtlighet och vilja att förändra, en egenskap unik bland filmens karaktärer.

Förändring behövs, i djungeln utanför byn kan ingen människa leva utan att bära syrgasmask Det får man sig bekräftat redan i öppningsscenen, där en bessynnerlig skepnad återges i Nausicaä som flyger fram genom skyn med hjälp av sin drakflygs-liknande”vingbräda”.

I samma värld finns också insekterna vars enda syfte verkar vara att kriga, åtminstone om man väljer att tro på byborna, och då i synnerhet de återkommande ohmerna, en varelse inte helt olik den kravlande insekten i filmen ”Starship troopers”. När ohmernas många ögon blinkar rött så är det inte av kärleksfullhet utan av ren och skär ilska, ofta ett blodigt resultat av människornas fruktan för insekterna.

Det är Nausicaäs uppfattning att både människor och insekter kan leva i samförstånd med varandra och dessutom i en värld där luften och vattnet ännu en gång blir som den var förr – något tacksamt välbehagligt och inte som för tillfället, fullständigt fatalt.


Den här japanska animen har fått mycket bra betyg hos bland annat tidningen Expressen och i programmet ”Nyhetsmorgon” bara för att nämna några. Jag är beredd att hålla med till viss del. ”Nausicaä från vindarnas dal” är inte en film vars handlingar rusar fram utan här får man följa tankegångar hos Nausicaä och låta filmens ha sin något stilla gång.

Scenerna är vackert tecknade och dialogen är,för mig typisk japansk med mycket expressivitet i form av spontana skrik och känsloyttringar. Jag frågar mig själv, behöver man vara ett dedikerat fan av genren för att uppskatta filmen till fullo? Som svar på min fråga – ”ja kanske.”. Det som för mig drar ner betyget är den saktfärdighet som mitt lite rastlösa filmintresse inte riktigt kan klara av. Men vem vet? En regnig dag kanske det vänder, och filmen funkar alldeles utmärkt?

Så som jag fattat det så förmedlar filmen ett miljötänkande budskap. Nausicaä hade varit stenhårdpå den politiska vänsterflanken idag, det är jag fullständigt övertygad om. Hon melodierar genomgående hur alla varelser borde leva tillsammans, stora som små och det kan bli aningen sockersött ibland. Men hej – det är ju japanskt och det ska ju vara så.

Kan jag tänka mig att se filmen en gång till? Ja det kan jag, och jag rekommenderar filmen för sin mysstämmning och artistiska estetik. Det är stundom fint tecknat och Nausicaä är en tjej som får i alla fall mig att småle då och då.

Adam Löppe