Recension - Blu-ray/DVD

De fyra träffande skotten i korsningen Wilshire/Fairfax blev slutet på sagan om Notorious B.I.G. vars namn är väl känt inom Hip hopen . Nu har filmen ”Notorious” kommit för att hedra hans öde, och jag tycker att filmen är värd sin vikt i bling bling, ta dig en titt på detta för det är riktigt lika lysande.

Christopher George Latore Wallace föddes i Brooklyn och växte upp med sin mamma Voletta. De tidiga händelserna i filmen rör sig runt Fulton Street, där Chris´s smak för dollarsedlar föds.

Trött på att vara killen på trappan som ingen ser upp till eller respekterar vänder sig Chris till hans vän D-Roc och det är just på Fulton street som han börjar inom vad han senare titulerar läkemedels-branschen.

Chris har en talang för att sätta ihop ord och få till dem till dikter och rim som andra människor med iver lyssnar till, och med förebilden Kurtis Blow i tankarna så börjar han skriva om sin vardag och ilskan mot den pappa han inte har. På gatorna roar han folket med battles mot kaxiga utmanare.

Det hela etablerar sig först som en stark hobby, men när Chris för andra gången hamnar bakom galler så börjar längtan om att komma bort från det hårda livet bli allt starkare. En demo signerad ”Biggie Smalls” som tidigare hamnat på Uptown Records skrivbord med tillhörande producent Sean ”Puff” Combs, blir nu föremål för nyetablerade Bad boy Records.

Resten är historia. Chris har sin biljett mot framgång, men inte utan ansvar. Han har inte bara sig själv att tänka på, utan även sin fru och dotter. Uppförsbacken mot glamouren och lyxen går allt lättare, men detta gäller även glömskan om sin familj.


”Notorious” är minst lika bra som andra filmer i genren om musikers livsöden, exempelvis ”Walk the line”, ”Ray”, ”8 mile” och så vidare. Jag tycker den fångar den, för mig faktiskt något förvånande ödmjukhet som Notorious B.I.G. utstrålar genom hela filmen. Jag såg en intervju med honom, gjord bara ett par dagar innan drive-by’n och det känns som att man fångat hans karaktärsdrag väldigt bra.

Jamal Woolard gör en övertygande insats som Chris Wallace, väldigt lik originalet. Det är också lite roligt att Wallace´s son Christopher Jordan Wallace spelar sin pappa under de unga åren.

Rakt igenom filmen pumpar musiken på och det är inte utan att man dras med i beatet. Jag vet att Lil´Kim hade problem med hur man utmålade henne i ”Notorious” och även om jag inte kan säga något om detta, så tycker jag att rollprestationen även där går i lås.

För mig som inte uppmärksammat Hip hopen tidigare så ger den här filmen en mycket intressant bild av världen kring Hip hopens fram och baksida. Jag får mersmak. På diverse forum säger man att ”filmen nog får högre betyg av de som är insatta inom Hip hop”. Jag håller inte med.

Christopher Wallaces 24-åriga livsöde har fångat mig, och jag vill både se och höra mer från denna för mig, rätt okända vardagsbild.

Adam Löppe