Recension - Bio

Det är inte ofta man får tillfälle att se en mexikansk film, men den senaste tiden har det hänt ovanligt ofta. Tidigare i år har vi fått chansen att ta del av "Lake Tahoe" och "Burning plaine" och nu har långfilmsdebuterande regissören Ernsesto Contreras "Bakom blå ögonlock". Marina jobbar på ett företag som syr uniformer och vinner oväntat en resa för två till en semesterort. Trevligt tycker Marina men det finns som vanligt en liten hake. Hon har nämligen knappt umgåtts med andra människor under de senaste åren och har därför svårt att finna en lämplig reskamrat att dela sina upplevelser med. Efter ett antal misslyckade försök med gamla bekantskaper satsar hon på Victor, en man som påstår sig känna henne från högstadiet, trots att Marina inte har en aning om vem han är.

Precis som framgår av ovanstående beskrivning är detta något av en typisk filmplot för en indieproduktion, d.v.s. ganska sökt och krystad men inte utan ambitioner att skildra något betydelsefullt hos karaktärerna i handlingen. Ofta i dylika fall försvinner den lågmälda och intima ambitionen i en sås av knasiga karaktärer, högljudd musik och övertydliga poänger men här lyckas man undvika åtminstone de två första av dessa fallgropar. ”Bakom blå ögonlock” är nämligen just en lågmäld och finstämd film om två ensamma människor som försöker bryta sig ur sin isolering. Och det bästa är att den för det mesta skildrar deras relation på ett trovärdigt och intressant sätt. Det framkommer exempelvis att de inte har så värst roligt tillsammans eller att de har särskilt mycket gemensamt. Till en början i alla fall, fortsättningen lämnas i stort till åskådarnas fantasi att staka ut.

Den övertydliga symboliken får man dock tyvärr dras med, främst i form av en inte alltför hjärteknipande historia om en röd liten fågel som inleder och (nästan) avslutar filmen. En del andra scener känns en smula klyschiga och ogenomtänkta men det är definitivt något man kan leva med eftersom man får ta del av ett intressant möte och en trevlig stund i biofåtöljen.

Johannes Hagman