Two Lovers

  • Svensk titel: Two Lovers
  • Originaltitel: Two Lovers
  • Speltid (min): 110
  • Tagline: Sometimes we leave everything to find ourselves

Recension - Blu-ray/DVD

Ingen stad (möjligtvis undantaget Paris) har väl begåvats med så många romantiska skildringar som New York och dvd-aktuella ”Two Lovers” hör sannerligen till den kategorin. Filmen utspelar sig på 2000-talet men har en stark retrokänsla i miljöskildringen och de karaktärer som figurerar skulle mycket väl passa in i en betydligt äldre film. Tack och lov har filmen begåvats med ett stundtals mycket vackert foto i scope-format vilket tillsammans med den tidlösa känslan gör att den väl passar in i samma kategori som andra vackra New York-skildringar. Den grundläggande problematiken är även den bekant i sammanhanget. En judisk ung vilsen man blir av släktingar ihopparad med en snäll men harmlös judisk kvinna trots att han egentligen är betydligt mer intresserad av sin olyckliga granne.

Filmens främsta styrka är den lågmäldhet med vilken den berättar sin klassiska kärlekshistoria, en lågmäldhet som gör att även de mest känslofyllda scener framstår som relativt återhållsamma. Det gör även att karaktärerna framstår som betydligt mer sorgliga och intressanta än vad de i regel gör i breda amerikanska romantiska dramer. För bred måste man trots allt kalla ”Two Lovers”, orginaliteten ligger helt i utförandet då storyn i sig egentligen inte är särskilt mycket intressantare än i en dussinproduktion. Och de två huvudrollsinnehavarna råkar vara Joaquin Phoenix och Gwyneth Paltrow, knappast några okända förmågor i sammanhanget. Men faktum är att de sällan (i Paltrows fall) eller aldrig ( när det gäller Phoenix) har spelat så här övertygande. Och därtill har vi fantastiska prestationer av Isabella Rossellini och Moni Moshonov som den unge mannens bekymrade men otillräckliga föräldrar. Särskilt Rossellini, som blir allt likare Ingrid Bergman, antyder med små medel ett stort djup hos sin karaktär.

Trots de många positiva saker man kan säga om ”Two lovers” är det knappast någon omistlig film. Den hade tjänat på att ha mer utvecklade karaktärer och vissa av filmens scener framstår som rätt tillgjorda och orimliga. Regissören James Gray hade sannolikt stora visioner om en poetisk och sorlig kärleksfilm men misslyckas egentligen med att tränga djupare in i berättelsen. Dessa invändningar hindrar mig dock inte från att rekommendera ”Two lovers” då det är en stundtals vackert melankolisk film om hur några vilsna människor får möta kärlekens besvikelser.

Johannes Hagman

Kommentarer