Recension - Blu-ray/DVD

Efter ett ha separerat med sin man Rick bestämmer sig hemmafrun Barbie att släppa alla hämningar och till 100% ta del av 70-talets sexuella frigörelse. Tillsammans med väninnan Sheila testar de på allting och hänger med allt från flummiga nudister till självupptagna konstnärer. För att verkligen bryta med sitt gamla jag tar Barbie namnet Viva och nu ska här levas på allvar. Viva Viva!

”Viva” är minst sagt en udda film. Regissören Anna Biller, som också skrivit manus, producerat och spelar huvudrollen, har gått in för att efterlikna 70-talets sexploitationfilmer med allt vad det innebär. Det går inte att förneka att hon verkligen har lyckats, filmen ser verkligen ut som om den vore gjord på 70-talet. Kläderna och frisyrerna är helt rätt, miljöer och rekvisita är fulländade och musiken är klockren. Till och med skådespeleriet är medvetet överdrivet och tillsammans med den stundtals enormt taffliga dialogen nås samma stämning som i de gamla ”riktiga” filmerna. Det är egentligen bara en sak som inte stämmer: speltiden.

För det är tyvärr så att ”Viva” är alldeles för lång för sitt eget bästa. Filmen är inte mindre än 120 minuter lång och handlingen räcker inte till för det. Hade den klockat in på säg 80-90 minuter istället hade det funkat mycket bättre i mina ögon, nu blir det istället lite utdraget.

Förutom det gillar jag filmen skarpt, men då har jag också sett flera sexploitationfilmer från 70-talet och känner igen de typiska ingredienserna. Har man ingen som helst erfarenhet av den sortens filmer är jag högst tveksam till att man finner ”Viva” underhållande alls, jag misstänker att humorn och satiren går förlorad totalt då.

Jag gillade ”Viva” men med risk för att verka tjatig var den alldeles för lång och det visar sig också på slutbetyget. Det ligger och pendlar mellan stark tvåa och svag trea men jag väljer att vara snäll den här gången.

Fredrik Liljegren, chefredaktör