Recension - Bio

Denna animerade film heter kort och gott ”9” och handlar om en postapokalyptisk värld befolkad av nio små mänskliga androgyna trasdockor (med mestadels mansröster). Människosläktet har sedan länge kolat vippen, mördade av sina egenkonstruerade androider. Nu är det upp till de små dockorna att göra upp med maskinerna för att kunna leda en relativt trivsam vardag bland ruinerna.

Mot de mest påkostade studioproduktionernas datoranimationer ter sig ”9” ganska primitiv, men genom ett gäng smarta designlösningar lyckas man med konststycket att få det att kännas snyggare än det verkligen är. Designmässigt är det om än klyschigt ganska lyckat, och vänner av ”Half-Life”-spelen kommer garanterat le i mjugg. Att Tim Burton har producerat kan man ana både på den gotiska atmosfören, och att en av säckpojkarna bär en kuslig likhet till Oogie Boogie från Henry Sellicks ”The Nightmare before Christmas”

Estetiken är inte det enda som känns igen från förr, intrigen är heller inte heller speciellt nyskapande. Mest av allt är det ett äventyr för hela slanten, och det jag förväntar mig ska hända händer också. Trivsamt upphör det dock aldrig att vara, även om handlingen rymmer mer innehåll än man väljer att klämma in. Uppenbara frågor om skuld, miljö och genus, förbises helt och hållet. Men alla filmer kan ju inte ha som mål att förändra världen.

Kim Ekberg