Recension - Blu-ray/DVD

Jerry Monohan är på semester med sina döttrar och sin nya fästmö. De har lämnat det trygga Amerika och letar nu efter Jerrys rötter på den gröna ön, dvs Irland. Döttrarna är dock måttligt roade och kunde inte bry sig mindre om vare sig Irland, pappas nya fästmö eller varandra för den delen. Äldsta dottern Jessica har dragit med sig sin senaste pojkvän, en slumpmässigt utvald engelsman hon träffat några dagar tidigare och som inte är till någon större hjälp vad gäller att öka semestertrivseln.

Vilse i skogen möter de en man som varnar dem för att fortsätta, men den varningen tas förstås inte på allvar. Istället försöker familjen avbryta utflykten men när de missar sista bussen hem får de ta apostlahästarna till hjälp istället. Snart är det mörkt och de har näst intill gett upp hoppet om att få återse någon form av civilisation när de hittar en övergiven bil vid vägkanten. Då den är olåst bestämmer de sig för att spendera natten i bilen då den åtminstone kan skydda lite från vädrets makter. Jessicas pojkvän beger sig dock ut för att försöka hitta hjälp och givetvis följer hon efter, trots faderns protester. När de inte kommer tillbaka ger sig också fadern iväg och nu är yngsta dottern Molly och fästmön ensamma kvar. I bilen åtminstone, i skogen runt omkring finns det många som smyger omkring och bara väntar...

Ni vet alla vad som händer sedan. Smyger man iväg för att hitta hjälp är man dödsdömd, det är helt enkelt så det fungerar i de här filmerna. Den här gången består hotet framförallt av en stor mängd missbildade och mycket våldsamma barn. De bor i en liten by tillsammans med ett litet antal vuxna och tar mer än gärna kål på utbölingar. Fast är det något praktexemplar får de först användas till avel...

”Plague Town” har en hel del potential och har fått en hel del fin kritik runt om i världen och på olika festivaler. Personligen har jag ett par problem med filmen. Det första är att jag gärna skulle vilja se mer backstory om den här byn och de missbildade barnen. Som det är nu får vi inte veta varför befolkningen drabbats av detta, inte ens den minsta vink får vi. Mitt andra problem med filmen är våldet i den. Tendensen i dagens skräckfilmer är ju att det ska vara så realistiskt, blodigt och tortyrmässigt som möjligt, se bara ”Saw”- eller ”Hostel”-serien. Jag är nog mer av devisen ”Less is more” när det gäller såpass verkligt och ingående våld (alternativt mer överdrivet och påhittigt våld a la gamla Freddy Krueger/Jason och liknande). Men det är ju en smaksak, och med tanke på hur bra just ”Saw”-filmerna går finns det onekligen en publik för detta.

Så har jag inget positivt att säga om filmen? Jodå, visst har jag det. Först och främst är jag väldigt glad över att regissören David Gregory, mannen bakom ”making of”-dokumentärer som ”Texas Chainsaw Massacre: The Shocking Truth” och ”The Godfathers of Mondo”, valt att använda sig av relativt okända och nya ansikten, det känns fräscht! Speltiden är kort, bara 88 minuter, vilket innebär att man kan hålla ett bra tempo och hålla spänningen i liv hela tiden istället för att dra ut längden till två timmar och ha ett par rejäla svackor i filmen. Effekterna håller, med undantag för någon enstaka cg-effekt som inte alls såg bra ut, överlag en hög nivå och ser bra ut.

Det är helt enkelt ingen dålig film, den föll mig bara inte helt i smaken.

Fredrik Liljegren, chefredaktör