Hierro

  • Speltid (min): 91

Recension - Blu-ray/DVD

De senaste åren har spansk film fått ett uppsving på de svenska biograferna. Under några år var det i stort sett bara Pedro Almodovars filmer som väckte någon uppmärksamhet men helt plötsligt har en rad filmer från nya förmågor börjat dyka upp. Särskilt uppmärksammade har de spanska skräckfilmerna fått, kanske främst tack vare den hyllade ”Barnhemmet” som kom härom året. Själv var jag en av de som ansåg att den filmen blott var ett bombastiskt bländverk utan tillstymmelse till substans eller originalitet. Men varje ny film förtjänar en chans att tas på allvar och därför gick jag en dag (i dag) glad i hågen till bion i regnet för att få ta del av en förhoppningsvis spännande och tänkvärd upplevelse.

Tyvärr sviker ”Hierro” alla förhoppningar. Precis som i ”Barnhemmet”, ”Djävulens ryggrad” och flera andra av de spanska skräckfilmerna handlar den aktuella filmen om barn som råkar illa ut och om en mor som letar efter sitt försvunna barn. Och självklart tror denna mor sig ständigt vara sin son på spåren och ser honom i ögonvrån var gång hon vänder sig om. Det finns något i dessa scenarion som känns obehagligt spekulativt och manipulerande. Tanken är att man ska bli gripen av historien blott och bart för att den innehåller barn som råkar ut för hemska hemskheter. Givetvis blir de också obehagliga att se på men samtidigt finns det i ”Hierro” ingenting som bevärdigar ett sådant emotionellt engagemang.

Berättandet är platt, skådespeleriet träigt och själva skräckelementen fruktansvärt banala. Den försvunna sonen och den förtvivlade modern blir exploaterade för en stunds billig underhållning som helt saknar psykologisk fördjupning eller intressanta idéer och det hela lämnar en vämjelig eftersmak som bara kan tvättas bort med att se en betydligt bättre film. Och sådana finns det ju gott om så jag råder er genast: se en av dem istället för ”Hierro”.

Johannes Hagman

Kommentarer