Recension - Blu-ray/DVD
Det borde på något vis regleras hur många filmer som kan heta någonting med ”tillsammans” eller ”together”, men det gör det olyckligtvis inte, så här kommer ännu en. Denna gång kommer filmen i fråga från den outforskade filmnationen Norge, och bär originaltiteln ”Sammen”, om det nu kan hjälpa någon. Filmen är regisserad av Matias Armand Jordal som pluggat på DI, vilket kan ge en fingervisning om varför denna film får vara med på denna filmfestival (och varför den är så ytterst strömlinjeformad.)
Det börjar lovande ändå. En familj är på väg till Kanarieöarna på semester, men stoppas av att den gravida modern påkörs av en skenande lastbil och dör på fläcken. Självklart följer ett utdraget och smärtsamt sorgarbete. Och jag ska inte säga att jag sitter oberörd, för det gör jag sannerligen inte. Under filmens första hälft ger jag upphov till fler spillda tårar än en hel Håkan Hellström-konsert. Samtidigt som jag är mycket medveten om att filmen rycker i utstuderade tåtar, lipar jag som en sill. Det är nästan smärtsamt tydligt att regissören har sett ”Ett rum i våra hjärtan” ett gäng gånger i studiesyfte.
Inte har jag väl något emot en film som endast vill få folk känslomässigt berörda, men när man fiskar med hela handen på detta vis kan jag inte låta bli att störas. Det här är en film som garanterat skulle må bra att tonas ner en aning. Nu låter man allt smälla så högt som bara möjligt, och man förstår inte att de riktigt fina känslorna ligger i det subtila. Att bre på med så mycket vemod och elände som möjligt skapar bara en distans. Mot slutet, och det är först då filmen sjunker ner till detta underbetyg, lyckas man uppnå nästan Hobertska proportioner där karaktärerna kastar glas och kakor på varandra. Ambitionerna finns garanterat där, men jakten på att vara mer än man är når slutligen skrattretande nivåer. Att gossen i filmen på sin flykt från barnhemmet, stannar upp framför en poster för ”De 400 slagen”, kan egentligen summera hur mycket man missar målet.
Fotnotligen bör nämnas att skådespelet i filmen är mycket bra och övertygande, vilket tyvärr inte motiverar er uppmärksamhet under festivalen. Jakten på bra norska filmer fortsätter.
Kommentarer