Recension - Blu-ray/DVD

Redan i den första inställningen av ”Ordinary People” förstår jag att det är en film jag kommer tycka om. Åttio minuter senare står det klart att det är festivalens förmodligen bästa film. Efter filmen hör jag röster som säger: ”man förstod efter två minuter vad som skulle hända, och sedan hände det”. Ja, det gjorde även jag, och kanske är det just detta som gör denna skildring av krigets vansinne som gör denna film så högintressant.

Filmen handlar om ett kompani unga jugoslaviska soldater som forslas ut till en avlägsen anläggning där de beordras avrätta inkommande busslaster av krigsfångar. Det är också precis vad som händer i filmen, och den som förväntar sig något större kommer förbli besviken. Jag anser att det är denna småskalighet som gör denna film så stor.

Det är med stor precision regissören låter en av de pojkarna vara lite mer huvudperson än de övriga anonyma soldaterna. Detta tillsammans med filmens titel hintar om att alla i filmen är precis lika vanliga som vem som helst, och att de bara satts in i ett extremt sammanhang. Det finns ingen mening eller tanke bakom deras handlingar annat än att det är vad de måste göra. Men en liten tvekan finns, en liten förhårdnad i vår huvudpersons handflata, som vittnar om den förminskade person långt där inne.

Denna film är fingertoppskänsligt utförd på alla tänkbara vis. Bildligt är den otroligt välkomponerad, och lyckligtvis undviker den att frossa i våld och elände. Filmen är till skillnad från mycket annat på festivalen; precis så lång som den borde vara. ”Ordinary People” är ett precist, målinriktat och allmängiltigt exempel på riktigt lyckad filmkonst.

Kim Ekberg