Recension - Blu-ray/DVD

Filmer som "Three to tango" kan vara ganska roliga att gå på. Man vet inte mycket om den förutom att några härliga skådisar är med t.ex. Matthew Perry från serien ”Vänner”. Kanske kan man få skratta ut lite för en gångs skull och kanske är det en mycket bättre film än vad den verkar. Man behöver inte ställa särskilt höga förväntningar eftersom man inte har något att ställa förväntningar på.

Perry spelar en arkitekt som arbetar tillsammans med sin homosexuella arbetspartner, spelad av Oliver Platt. De ska försöka få ett renoveringsprojekt värt många miljoner dollar men har två elaka konkurrenter som vill samma sak. Rivalerna vill ställa Platt & Perry i dålig dager och sprider lite fula rykten om att de båda skulle vara ett par fast den senare i själva verket är hetero. Detta intresserar chefen för hela renoveringsidén. Den gifta chefen utnyttjar Perry till att hålla koll på hans älskarinna och eftersom han tror att Perry är bög kommer han inte vara intresserad av henne. Han accepterar mer eller mindre ofrivilligt och han blir inte helt oväntat förälskad i henne. Men han måste hålla igen sina känslor för att inte riskera projektet när han samtidigt försöker intala sin övriga omgivning att han inte är homosexuell.

Jag hade lite fel inställning till filmen då jag trodde att det skulle vara en mer renodlad komedi. I den änden börjar det också men rör sig så småningom åt en romantisk komedi. Den tafatta inledningen hoppades jag skulle vara den enda missen i filmen och att den skulle svänga uppåt. Men när fyra identiska skämt levererats på lika många minuter satte jag mig på tvären direkt. Det visar sig att inledningen kommer sätta sig i minnet som en av filmens höjdpunkter vilket säger en del om filmen som helhet.

Redan den första kvarten förstör regissören filmen. Han har inte lyckats få till nån trovärdig kemi mellan skådepelarna vilket känns ganska förvirrat. Det gör också att när humorn tar slut i filmen känner man sig inte det minsta intresserad av relationerna mellan personerna eller hur det kommer gå för dem. Detta leder mig då osökt in på det stora problemet i filmen. Den som satt filmen i en dålig utgångsposition är manusförfattaren då han har hittat ett humorspår att följa berättelsen från början till slut. Detta är nån slags situationskomik där alla skämt baserar sig på när utomstående personer missuppfattar en annans beteende eller kanske bara hör "fel del av meningen" så att innehållet får en annan betydelse. Den här typen av humorn är väldigt långt ifrån modern och det är på så att säga filmiskt fumliga sätt som skämten förs fram. Och det svider djupt ned i ens filmsjäl när man ser hur otroligt lågt man har letat efter skojiga situationer. Det är nästan så att man till och med blir illamående.

En av de mycket patetiska klyschor som vävts in i manuset är att även homosexuella ska accepteras som vanliga människor. D v s de går efter en slags "alla är lika"-paroll, men den går de ändå emot vid flera tillfällen. Flera av de fördomar som ställts mot homosexuella de senaste åren är med som naturliga inslag och framställs väldigt smidigt där bl a kan nämnas att alla bögar pratar väldigt tillgjort och ser väldigt speciella ut och naturligtvis har man "bögmiddagar" för jämnan. Det är helt otroligt hur man har lyckats.

Jag har nog aldrig haft så tråkigt på bio tidigare som jag hade på den här filmen. Den enda lilla, lilla tillstymmelsen till rolighet visar Matthew Perry, men det är alldeles för sällan. "Three to tango" är en kalasdålig film som så få som möjligt ska behöva genomlida.

Viktor Sellgren