Powder Blue
- Svensk titel: Powder Blue
- Originaltitel: Powder Blue
- Speltid (min): 106
- Release (Blu-ray/DVD): 2009-11-25
- Tagline: Every life has a breaking point
Recension - Blu-ray/DVD
På en strand står Jack med tomhet i blicken. Kameran zoomar ut och vi färdas bakåt från en klar regnbågshinna, till ett desto färglösare ansikte. Det finns redan en sådan här scen som faktiskt är mycket bättre, och det är inledningsscenen i "Contact".
Men det här handlar om "Powder Blue". Jack är ute från fängelset efter 25 år. Han är svårt sjuk och vill avsluta sitt liv med ödmjukhet inför andra.
I filmen hittar vi fler människor med betungande livsöden. Rose är strippan som är villig att dansa i all evighet för att få sin son frisk igen. Qwerty är begravningsentreprenören som utstrålar lika stor livsglädje som de som står honom närmast i sitt arbete.
Till sist har vi Charlie som förlorat sin älskade och är fast besluten att låta andra avsluta hans liv. I denna likbleka historia, där Patrick Swayze spelade sin sista filmroll, flätas öden samman.
Patrick Swayze, jag stryker ett streck över den här filmen, och minns dig istället från dina tidiga roller. Den här filmen är inte en värdig avslutning på ditt liv på filmduken.
Jag hoppas innerligt att "The Beast" är något att hänga i julgranen, för detta är det inte!
Det är en hafsigt ihopskriven historia, som dessutom redan finns i bättre varianter.
"Powder Blue" drivs med irriterande dåligt skådespel av Jessica Biel, Ray Liotta gör alltför genomskinliga försök till att försöka utstråla "den snälle farbrorn". Förvisso är hans karaktär en riktig burfågel, men ändå. Han är och förblir en filmgangster i mina ögon.
Jag skulle vilja se fler filmer med Eddie Redmayne och jämföra, för hans obehagliga karaktär ger mig verkligen gåshud.
Forest Whitaker, visst han klarar sig undan med en okej prestation, men inte mer. Filmen segar sig fram men när slutet kommer så säger det pang! Här ändrar filmen plötsligt karaktär, och blir till en av de vackraste upplevelser i ljud och bild. Jag ställer mig frågan - varför inte hålla samma nivå filmen igenom? Om motivet var att skapa ett klimax genom att hålla en lågmäld ton tidigare, så var det bara onödigt.
Slutet bidrar till ett steg upp på betygsskalan. En helhetsupplevelse hade bidragit till ytterligare en placering.
Kommentarer