(500) Days of Summer

  • Svensk titel: (500) Days of Summer
  • Originaltitel: (500) Days of Summer
  • Speltid (min): 95
  • Release (Blu-ray/DVD): 2010-02-17
  • Tagline: Boy meets girl. Boy falls in love. Girl doesn't.

Recension - Blu-ray/DVD

Här sätter man i en DVD-skiva i spelaren som på omslaget och i trailern lyser "klassisk romantisk komedi" alá "Pojke möter flicka, flicka vill inte ha pojken. Men till slut övervinner kärleken allt". Men ack så fel man kan ha.

Romantiska komedier produceras på löpande band och om jag ska vara riktigt ärlig så är jag ganska trött på genren. Det ska mycket till för att jag ska bli positivt överraskad och inte gå ifrån upplevelsen med maximalt ett "Betyg 3"-leende. Pretantiösa, övertydliga och med ett evigt lyckligt slut brukar vara det recept alla utgår från. Sen vilka kryddor man använder verkar inte spela så stor roll.

I ”(500) Days of Summer” har man lyft genren till en mer seriös nivå och tar den på ett mycket större allvar. Manus, foto, skådespeleri är inte bara genomtänkt utan även stundtals strålande. Att man dessutom lägger till ett bra soundtrack gör inte saken sämre. Sättet man förflyttar sig i tiden är fyndigt samtidigt som jag gillar scenen där bilden delas upp i "Den förväntade upplevelsen" och "Den verkliga" – snyggt och återigen genomtänkt.

Summer spelad av Zooey Deschanel ("The Happening", "Yes man") är kontorets nya tjej. Söt, charmig men dessutom väldigt cynisk. Inte för att hon varit med om dåliga förhållanden utan av den enkla anledningen att hon helt enkelt inte tror på kärleken. Tom Hansen som spelas av Joseph Gordon-Levitt ("3:e Klotet Från Solen", "The Brothers Bloom") är hennes motsats och vill inget annat än att få Summer att ändra inställning. Hon får så upp ögonen för honom men frågan är om den relation som skapas ses på samma sätt från deras båda håll.

Det är upplagt för komplikationer och som så många gånger i förhållanden är "det där guldet och de gröna skogarana" bara en väldigt liten del av hela historien. Du känner igen dig i karaktärerna både ofta och starkt. Cynismen och bitterheten i Summer och hoppfullheten i Tom. Viljan att tro på kärleken och naiviteten om att allting löser sig slås snabbt tillbaka av att kärleken är så pass invecklad och gör så ont att det kanske inte är värt det. Och frågan dyker faktiskt upp stundtals: "Är det värt det?"

Men även om den här filmen inte direkt följer exakt samma recept som alla andra i sin genre har den ändå ett tydligt budskap. Klichéartat på sitt sätt men med en tvist och humor som gör det mottagligt. Den svarta komiken och de smarta detaljerna är faktiskt något som höjer betyget ytterligare.

Filmens budskap är tydligt men slår dig inte i huvudet med en slägga utan smyger sig sakta upp och biter sig fast under de sista minutrarna. En avslutning som får en att sitta löljigt leendes i TV-soffan. Pretentiöst javisst men på ett snyggt sätt och detta efter att ha slagits i ansiktet av kärlekens svarta, cyniska och bittra sida i en och en halv timme – du vet, den så kallade "verkligheten".


Daniel Johansson, chefredaktör

Kommentarer