Recension - Bio
"Don't you love her madly?", "Keep your eyes on the road and your hands upon the wheel". Yeah, The Doors. Ett av världens största rockband har fått sin "officiella" dokumentär. Mannen bakom detta verk är kanske mest känd som Jim Jarmuschs första fotograf som plåtade både "Permanent Vacation" och "Stranger than Paradise" samt en tidig episod av "Coffee and Cigarettes", men han har även skrivit och regisserat ett antal inte alltför kända rullar sedan dess.
"When You're Strange" är uppbyggd av massvis av arkivbilder, både rörliga och stilla. Från filmskolan där Jim Morrison mötte Ray Manzarek, via 6 album och massvis med sex, knark och rock n' roll, till det tråkiga slutet i Paris berättas historien om The Doors. Johnny Depps berättarröst har vi tidigare kopplat med ökenlandskap och droger, och det är i den miljön den hör hemma. Det är utan krångel vi leds från punkt A till B i DiCillos film, vilket man såklart kan tycka vad som helst om. Den något kräsnare hade förmodligen tröttnat om det inte vore för klippningen och ljudmixningen som är oerhört välarbetad.
Under filmen spelas mångt fler låtar än vad undertecknad kunde höra. Vissa var ihopmixade med andra, och vissa måste ha spelats under en så kort stund att de knappt hörts. Detta tyder på att DiCillo varit mycket ambitiösare än många andra skapare av musikdokumentärer, som klipper mellan musikvideos, talking heads och i passande fall psykadeliska mönster. Istället förlitar sig DiCillo på den stora mängd arkivbilder om bandet som han själv eller någon annan stackare grävt fram Bilder som är väldigt snyggt men dessvärre inte särskilt intressant ihopklippta.
Precis som många andra filmer i samma genre lyckas "When You're Strange" beröra mer än bara bandet och dess medlemmar. 60- och 70-talshistoria och dess kultur, men även andra saker nämns, dock nästan alltid i förbifarten. Efter att fler och fler bildarkiv digitaliseras kommer filmer som denna att bli allt vanligare. Det är lite synd med tanke på arkivens potential, Godard använder sig bättre av den i hans senare verk, men om man vill ha en introduktion till ett av världens största rockband, eller bara vill titta på snygga bilder och lyssna på The Doors på bättre högtalare än vad man har hemma, kan en tripp till biografen vara värt besväret.
Kommentarer