Resident Evil 3D: Afterlife

  • Release (Bio): 2010-09-17

Recension - Bio

Ännu en ny Resident Evil-film(den fjärde i serien) har kommit, men denna gången får vi se konstverket i 3D-format. Jag har både sett den första och den andra Resident Evil-filmen och för mig var det två besvikelser. För mig är Resident Evil först och främst en skräckprodukt, inte en actionprodukt. I spelen finns alltid en rädsla att ammunitionen ska ta slut och man är extra försiktig med hur man skjuter, i filmerna är det tvärtom och speciellt i Resident Evil: Afterlife. Filmen börjar som en våt dröm för en actionnörd, Milla Jovovich som springer på väggar och tak i slowmotion medan hon pepprar sönder soldater med 2 uzis m.m. Innan man ser den här filmen kan det vara bra att ha sett i alla fall Resident Evil 3, om man vill ha en liten smak för de tråkiga och oförutsägbara karaktärerna och kanske hur Alice har utvecklats ,dock är det inte superviktigt för man får se lite flashbacks från trean. Filmen börjar med att Alice (Milla Jovovich) hämnas på det dumma företaget Umbrella som har förstört hela mänskligheten med ett biologiskt gift. Men resten av filmen ska Alice hitta och hjälpa andra mänskliga överlevande , på radion spelas ett meddelande om att det finns säkerhet på ett ställe som heter Arcadia och hon lockas dit. Alice hittar inte riktigt Arcadia och hon åker istället till änglarnas stad ,L.A, och får för sin stora förvåning syn på människor på ett tak. Tillsammans med dom ska han ta reda på hur man anländer till Arcadia.

I filmen så är det inte Zombisarna som är dom största skurkarna, utan företaget Umbrella och Wesker. Men såklart så slaktas en del Zombies på ett löpande band i filmen, till ingens besvikelse som i de övriga Resident Evil-filmerna. Med en del Zombies menar jag drygt 562 st. Filmen har också adderat en ny egenskap på zombisarna som de har lånat från Resident evil 4(spelet), nämligen den köttväxten/bläckfisken som kryper ut ur munnen från de levande döda.
Skådespeleriet är inte något att hänga i granen direkt, och man sympatiserar inte med någon av de goda karaktärerna. När någon snäll dör så sker det ingen som helst sorg eller någon känsloförändring inom en.
Jag ger den här en otroligt svag tvåa i betyg eftersom jag inte någon gång under filmens lopp kände rädsla och jag tycker dom har misslyckats med den läskiga atmosfären som finns i bättre skräckfilmer. Dom har till och med misslyckats med pop up-effekterna, istället har dom fokuserat mer på actionplanet. Men det var inte heller så bra. Visst, det var coolt med 3D men det blev för mycket med all slowmotion, dåliga oneliners och den överspelande ,stentuffa, attityden från Milla Jovovich.

Jonatan Lyrefelt
jolly4203@su.se
Jonatan Lyrefelt är socialantropolog vid Stockholms Universitet. På fritiden arbetar han som spökskrivare.

Kim Ekberg

Kommentarer