Recension - Bio

Det har varit lätt att förhålla sig godtrogen till att ”Ond tro” skulle bli någonting. Kristian Petri har gett oss ett gäng välartade filmer, och nu skulle han slå sig in i den högpotentiella konstskräckgenren, i en film fotograferad av filmkamerans konung Hoyte van Hoytema. Men allt är inte guld som glimmar, speciellt inte om det står St Paul Film på affischen.

Det tar egentligen ett tag för kroppen och hjärnan att förstå att det är en kalkon man tittar på. Filmen gör ett ganska bra jobb med att låtsas att det finns någonting under huven. De långa och svepande kameraåkningarna anspelar på att man har någonting att säga. Man luras att tro att det finns en konstnärlig anledning till att karaktärerna saknar psykologisk botten, att dialogen är stapplig och högtravande, och den övergripande bristen på logik.

Tidskriften Cinema kallade ”Ond tro” i sin recension för en ”mindfuck”. Och få saker knullar väl medvetandet så hårt som meningslöshet? Att de sedan begåvade filmen med en fyra har jag svårare att begripa mig på. Jag kan knappast se det som annat än ett straff att i två timmar sitta och söka en mening, för att sedan upptäcka att det inte fanns någon. Och jag antar att det inte likt ”Limits of Control” är själva tomheten som är målet. En tråkig film är summarum allt man åstadkommit.

Manuset är en studie i förutsägbarhet, och skulle förmodligen inte ens förvåna någon som för första gången såg en film. Skådespelarna är felcastade, släpar sig runt, och gäspar fram sina repliker. Jag antar att det i filmens slutfas ska finnas någon slags tranceduell passion mellan huvudrollsfigurerna, men den är svår att uppfatta då de varken rör eller ser varandra i ögonen.

Vilken vinkel man än väljer att se det från är filmen ett misslyckande. Som spänningsfilm faller den på att den saknar spänning. Är man ute efter en deckargåta är ”Kommisarien och havet” mer raffinerad. Hela hantverket är otroligt lojt i sin konstruktion, det är som om samtliga teammedlemmar delade en union baksmälla under hela filmens inspelning. Den enda som skulle kunna få ut någonting av ”Ond Tro” är den som i år väntat på ett riktigt långdraget antiklimax. På det planet är filmen relativt oslagbar.

Kim Ekberg