Recension - Blu-ray/DVD

Det går inte så bra för Joey och hans rockband The Winners. De harvar sig fram med diverse klubbgig och väntar uppgivet på att deras alkade manager ska fixa till en spelning för agenter och skivbolagsfolk. Faktum är att det mesta ser ut att skita sig totalt för bandet tills den natt då basisten Jennifer går hem med vad hon tror är en groupie men som visar sig vara traktens lokala vampyr. Attans...

När Jennifer kommer tillbaka, odöd som bara en vampyr kan vara, tror resten av bandet först att nu är det kört på allvar. Men det visar sig snart att hennes nya look är precis vad bandet behövde. Nu flödar publiken till spelningarna för att fängslas av hennes animaliska utstrålning. Frågan är bara hur länge de andra medlemmarna kan stå utanför rampljuset. Och hur länge kommer roddaren stå ut nu när han förutom att kånka omkring på instrument även får göra sig av med likdelar i parti och minut?

”Suck” är en kanadensisk skräckkomedimusikal från 2009, regisserad av Rob Stefaniuk som också skrivit manus och spelar den manliga huvudrollen, Joey Winner. Den nyblivna vampyren Jennifer spelas av Jessica Paré (som inte verkar vara släkt med Michael Paré – jag var givetvis tvungen att kolla upp det). Men det är i birollerna de stora namnen finns; bandets agent spelas av Dave Foley (från Kids in the Hall), Moby spelar hårdrockaren Beef, Alice Cooper spelar bartender/vägvisare, Henry Rollins spelar radiopratare och Iggy Pop spelar gammal studioräv. Dessutom ser vi Malcolm McDowell som vampyrjägaren Eddie Van Helsing (underbart namn!).

Den som förväntar sig en vampyrfilm av standardmodell blir antingen gruvligt besviken eller glatt överraskad. För här blandas det friskt in stop motion av rent estetiska skäl (finns ingen praktisk anledning till det) och i sann musikalanda för musiken handlingen framåt. Jag kan omöjligen låta bli att dra paralleller till klassiker som ”The Rocky Horror Picture Show” och ”Phantom of the Paradise”. ”Suck” når inte upp till den standarden, men den är väldigt underhållande och jag tillhörde utan tvekan gruppen som blev glatt överraskad.

Fredrik Liljegren, chefredaktör