Operation Takedown

  • Svensk titel: Operation Takedown
  • Originaltitel: Takedown
  • Speltid (min): 90
  • Release (Blu-ray/DVD): 2000-06-27

Recension - Blu-ray/DVD

Det fanns en gång en datahacker som hette Kevin Mitnick. Han lyckades med att hacka sig in i varje datasystem han än ville genom att vara briljant fräck och påhittig. FBI var inte glada åt hans upptåg och det blev en veritabel jakt på den stackars nörden. Kan nu detta bli en bra film? Njaa, är svaret.

För inbitna datafreakar kan denna film vara en höjdare, men för den personen som associerar data med recept i en låda i köket och datahackandet med att slå en hammare i en TV liknande låda, så finns det inte mycket att hämta här inte.

Filmen blir aldrig riktigt spännande och ibland undrar man om det verkligen var nödvändigt att göra den alls. Det verkar som om manusförfattaren Tsutomu Shimomura, som spelas i filmen av Russel Wong, betalat för att någon skall göra en film på ett ämne som inte idag är speciellt märkvärdigt. Dataintrång finns allstans och nästan alla förskolebarn jobbar som Webmasters på någon nätansluten firma. Hur kan då en mans intrång då vara så märkvärdig? Jag skulle hellre se att den som hackade sig in på Telia (Felia, kommer ni ihåg?) skulle få en egen TV-show.

Nåja, så dålig är inte filmen att den inte tål en omgång påseende. Bilden är ju bra och ljudet, om också ointressant i dessa sammanhang, minst lika bra. Regissören Joe Chapelle är inte känd för några större succéer och hans framtid kommer inte att få drastiska upplyftningar efter denna film heller.

Skådespelarna gör sitt bästa för att lyfta filmen, men Russel Wong som Shimomura är som bäst ointressant och Johnny Depp lookaliken/wannaben Skeet Ulrich är som skådespelare en katastrof. I alla fall i denna film. Tom Berenger och Christopher McDonald ser bara trötta och uttråkade ut. Hoppas de i alla fall fick ett tjockt lönekuvert.

Alltså: Om du har ett brinnande dataintresse och förstår terminologin, så skall du se filmen för det finns en behållning i den just för dig. I annat fall rekommenderar jag en gammal goding vid namnet ”Sneakers”, som spelar på samma tema, men är mycket roligare, mera spännande och innehåller en massa fina skådespelare.

Jan Ahlgren

Kommentarer