Randy Evaluates Sweden

  • Speltid (min): 58
  • Release (Bio): 2010-10-29
  • Tagline: You wanna se the world from Randy's eyes? You wanna see this movie!

Recension - Bio

Det tycks hos många finnas en fullt förståelig fascination inför möjligheten att så att säga kunna se sitt eget land och sin egen kultur utifrån. Vid möten med människor från andra länder är en naturlig utgångspunkt för samtal att jämföra sina respektive nationer och därmed brukar också en hel del intressanta föreställningar och synpunkter om den egna kulturen komma upp till ytan. Ofta bekräftas det man hört förr, ibland blir man överraskad och kanske till och med lite, lite indignerad. Hursomhelst. Just denna vilja att få sin egen kultur granskad av en utomstående är det som ligger till grund för dokumentärfilmen ”Randy evaluates Sweden” där Brooklynbon och amatörmusikern Randy lämnar sin trygga och väldigt rymliga hemtillvaro för att kastas ut i en ny och okänd värld.

Väl i Stockholm frågar han förbipasserande på tågstationen var han kan hitta det äkta Sverige. Det finns många svar på den den frågan men inget lika tydligt som den uppmaning en kvinna ger honom: Vad du än gör, åk inte till Borlänge! Och som den öppenhjärtiga och äkthetssökande amerikan Randy nu är befinner han sig givetvis snart i en kall och snöig mellansvensk stad för att finna den äkta folksjälen. Väl där försöker han förgäves nå in i de både kroppsligt och själsligt till synes stelfrusna individer som hopkurade tassar förbi över dimmiga gator och torg. Det är ett ganska intressant upplägg men filmen har tyvärr fler problem än förtjänster.

Det första problemet är Randy själv. Han tycks se sig själv som en väldigt trevlig och självlysande individ och har svårt att första varför folk inte tar emot honom med öppna armar när han ringer på dörren till en slumpvis vald villa, spelar några ackord på sin ukulele och deklamerar att han blott vill föra ett Samtal. Du vet, En Helt Vanlig Konversation. Jo tack. När hela händelsen dessutom videofilmas är det väl inte så konstigt att kvinnan i huset tycker att det osar skumt. Randy blir bestört över denna känslokyla och vandrar deprimerad omkring i timmar för att försöka smälta den omvälvande upplevelsen. Han tar också några gripande bilder på sig själv för att illustrera de djupa känslor han har förmågan att härbärgera. Senare gör han helt säkert en himmelskt vacker låt om det hela som han kan dela med sina sökande medmänniskor i New Yorks tunnelbanesystem.

Randy hittar dock ljuspunkter i Borlänge och efter några dagar har han faktiskt fört en handfull konversationer. Då är det dags att åka hem. I alla fall tills det blir sommar och han får åka tillbaka för att uppträda på Peace and Love festivalen. Han är ju trots allt från New York och där gör man riktigt bra musik. De stereotypa stunderna i en tom bingohall är nu förbytta i svensk sommar, lättklädda ungdomar, musik och glädje. Men det är väl egentligen inte Randy som ska beskyllas för allt detta. Snarare är det regissörerna Bashi och Olsson som kanske borde ha tänkt igenom filmens syfte litet mer. Och kanske dokumenterat det på något annat sätt än med slentrianmässiga miljöbilder, tafflig struktur och sig själva som alldeles för uppenbara men ändå oförklarade karaktärer i handlingen. Då hade man möjligtvis fått fler av de fåtal ögonblicksbilder då filmen faktiskt lyckas säga något fräscht och intressant om vårt mångskiftande land.

”Randy evaluates Sweden” åker på visningsturné i Stockholm, Göteborg, Malmö och Borlänge mellan den 28 oktober och den sjunde november. Randy själv kommer att närvaro vid visningarna som följs av en debatt om svenskhet samt en liten konsert med Randy själv. Filmen kommer senare med all säkerhet att visas i SVT.

Johannes Hagman

Kommentarer