McCoy

  • Svensk titel: McCoy
  • Originaltitel: The Real McCoy
  • Speltid (min): 100
  • Release (Blu-ray/DVD): 2010-11-17

Recension - Blu-ray/DVD

Allt som behövdes för att den skickliga och rutinerade bankrånaren Karen McCoy skulle åka dit var ett enda misslyckat jobb. När hon efter sex år bakom galler blir villkorligt frigiven är hon fast besluten att hädanefter gå den smala vägen och hålla sig på rätt sida om lagen. Men det är inte lätt, ingen vill anställa en före detta kåkfarare och utan jobb får hon inte skaffa en egen bostad utan måste bo på ett sunkigt ”halfway house”. Till råga på allt får hon veta att hennes egen son tror att hon är död, då exmaken låtit nya frun övertala honom att det är bäst för honom. Det är inte så kul att vara Karen McCoy just nu.

Inte blir det bättre när gangstern Jack Schmidt får reda på att Karen är ute. Det är ju precis henne han behöver till ett stort jobb han har på gång. Vadå? Vill Karen inte samarbeta? Så synd, men om hennes son tas som gisslan tills jobbet är utfört då? Tänkte väl det... Karen finner sig snart återigen tillbaka i rollen som bankrånare, om än motvilligt. Den ende hon kan lita på är småfifflaren och wannabegangstern J.T. när hon än en gång står framför den bank där hon sex år tidigare blev gripen...

”McCoy” är en välgjord actionthriller från 1993 signerad regissören Russell Mulcahy, som tidigare gjort bland annat ”Highlander”. I huvudrollerna ser vi Kim Basinger som Karen, Val Kilmer som J.T. och Terence Stamp som Jack Schmidt, en stark trojka som bär upp filmen. Det enda som går att klaga på, och det är verkligen en skitsak, är Terence Stamps accent. Borta är alla spår av brittiska dialekt och istället får vi en släpig sydstatsdialekt. Det känns bara fel när det gäller Stamp...

Jag vet att jag såg den här när den precis hade släppts på VHS i Sverige (jag jobbade i videobutik då) och jag blev redan då förtjust i den. Däremot har jag inte sett den igen förrän nu och jag var inte helt säker på att jag fortfarande skulle tycka om den. Men jodå, jag gillar den än, även om den inte känns 100% fräsch. Framförallt känns soundtracket lite väl TV-film, men storymässigt håller det.

Det blir en rejält stark trea i betyg till McCoy. Se filmen redan i kväll, och dröm dig tillbaka till den fjärran tid då Kim Basinger var ung och het och Val Kilmer var smal...

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer