Welcome to the Rileys

  • Speltid (min): 110
  • Release (Bio): 2011-01-21

Recension - Blu-ray/DVD

Det finns många ensamma människor i världen och det finns många filmer där två ensamma människor möts och berikar varandras liv. En mycket sympatisk idé som gärna skulle få kunna hända lite oftare i verkligheten också. Det är dock inte alltid som denna fina tanke lyckas översättas på ett bra sätt till en fungerande film. Mer ofta än sällan leder den till sentimentala, krystade och gravt förenklade historier där karaktärerna utvecklas så fullständigt att man knappt kan känna igen dem längre. ”Welcome to the Rileys” sällar sig delvis till den skaran men lyckas ändå behålla ett visst mått av integritet och trovärdighet.

James Gandolfini spelar en stor och snäll man som på affärsresa i New Orleans lär känna en ung, olycklig strippa spelad av Kristen Stewart. Han letar efter ett surrogat för den dotter han förlorat i en bilolycka några år tidigare, hon behöver känna tryggheten från en föräldragestalt. Den äldre mannen spenderar både pengar och tid på att försöka få den unga kvinnans liv på rätt köl och det är rätt rörande att se deras samspel, trots att Stewart kanske inte känns helt trovärdig i rollen. Gandolfini har lämnat en fru hemma som till slut bryter sig ur sin isolering och förenar sig med de övriga två till en liten familj i den nedgångna New Orleans-lägenheten. Det visar sig vara högst tillfälligt men de olika karaktärerna hinner gott lära sig en och annan lektion under tiden.

Det finns tydliga brister i allt från dialog till karaktärsskildring vilket gör att man i flera scener himlar med ögonen när den berömda tillrättalagda känslan infinner sig. Relationerna dessa vilsna människor emellan lyckas aldrig fullt ut kännas trovärdig men filmen är trots det både intressant och sevärd. Och även om den flera gånger balanserar på den överdrivna sentimentalitetens brant räddas situationen allt som oftast i sista stund. Kan man se förbi dessa problem är ”Welcome to the Rileys” trots allt en mysig och trevlig filmupplevelse som man gott kan unna sig om man är på det humöret.

Johannes Hagman

Kommentarer