Recension - Bio

Ännu en film som skulle kunna visas på Gotlandsfärjan, fast med en väsentlig skillnad: T och A. Pamparna har bestämt att det här är en sån film där man visar tjejernas bröstvårtor. Inget distraherande täcke eller lödder behövs längre när man intagit den högre åldersgränsen.

Men bakom rumporna och tuttarna finns intet nytt. Sexet känns fortfarande så kliniskt som bara en Hollywoodfilm kan få det att göra. Noll kemi mellan huvudrollsinnehavarna Hathaway och Gyllenhaal. De ligger bara på varandra och guppar och stönar på ett illustrativt sätt. Tack vare gamla pålitliga konventioner förstår vi vad de håller på med.

Jake är en hingst på ständig fittjakt. Ser kvinnor som objekt och allt det där, och måste sonika få lära sig en ”L.A Gigolo”-läxa. Anne Hathaway har parkinson fast hon bara är tjugosex låtsasår, och självklart är det henne som Jake blir kär i och lär sig allt om livets skönhet och sorg.

Denna tårdrypare är förlagd i någon slags baktid för att klaffa med upptäckten av Viagra som Gyllenhaals charmlöse charmör ska sälja. Detta förstår man eftersom han hela tiden tjatar om sin personsökare, även fast han också har en mobiltelefon i andra scener. ”Vart är min personsökare, har någon sett min personsökare!?”

Också förstår man att filmen utspelar sig förr, av videokameran paret använder sig av för att dokumentera sina gripande sovrumsscener. Till dessa har man applicerat ett svartvitt filter och en slow-motion-effekt som skapar en lätt osynk mellan ljud och bild. Jag minns inte riktigt när hemmavideos såg ut på det viset, men i Edward Zwicks galna värld är visst allt acceptabelt. Till exempel att blanda Belinda Carlisle med Beck, Kinks och ”Hey Macarena!” på ett och samma soundtrack.

När känslorna börjar svalla mot slutet är det svårt att hålla sig för skratt. Tårarna sprutar ur allas ögon förutom Jakes. Han har lärt sig mycket under filmens gång, men inte att gråta. Men så är han ju man också, då är man ju kroniskt känsloförlamad. Han behöver inte visa pitten heller, bara rumpan. Det är lätt att vara Jake.

-”Nej, min personsökare är borta nu igen!”
-”Vart såg du personsökaren senast?”
-”Personsökaren låg på bordet innan vi började ha sex.”
-”Då kanske personsökaren ramlade ner på golvet av det vilda samlaget?”
-”Ja, här ligger personsökaren, under bordet!”
-”Personsökare!”

Om du vill ha en riktig skitfilm som befäster alla existerande sexistiska könsroller och försöker röra dina känslor med de billigaste medlen som finns till hands, ja då är kanske ”Love and other drugs” filmen för dig!

Kim Ekberg