True Grit

  • Speltid (min): 110
  • Release (Bio): 2011-02-18

Recension - Bio

Vilda vackra västern

En vältalig rättfram ung flicka, på bara fjorton år, ger sig av från sin familj för att hämnas mordet på sin far av ynkryggen Tom Chaney – ett vilda västerns avskum. Till sin hjälp anlitar hon den försupne, enögde, fete och lättjefulle Rooster Cogburn. Han är en man av det ”det rätta virket” – typen som skjuter innan han frågar, prestigelös och välkänd av tågrånare och rättsväsende. Tillsammans korsar de floden, beger sig in i den otämjda vildmarken, allt medan snön faller – om vart annat solsken.

Återigen vänder bröderna Coen och deras skådespelarensemble tillbaka till det råa landet – sitt eget kufiska Amerika. ”True Grit” har en förlaga i en roman från slutet av sextiotalet. Den filmatiserades redan på sjuttiotalet, då med västernhjälten John Wayne i rollen som Rooster. Denna gång är det en lysande Jeff Bridges som ikläder sig rollen, och jisses om hatten och ögonlappen inte sitter som ett smäck – sist vi såg honom i en film av bröderna Coen var 1998, då i The Big Lebowski, som den numera kultförklarade karaktären ”The Dude”.

Men det är Hailee Steinfeld som är filmens stjärna, det är en ära att se henne i rollen som Mattie Ross. Hennes insats i filmen är ett varsel om kommande tilldragelser. Hon är nominerad till en Oscar för rollen, och hon borde kunna vinna - ja, hon borde vinna den. Två väldiga flätor, en pistol i en vetemjölspåse, till bredden brådmogen – ja, hon är en sann hjältinna, i en tid då män var män.

Också Matt Damon gör en betydande insats som den stolte Texas Rangern LeBeouf, den tredje amigon i detta bande á part. Denna stillsamma västernfilm bjuder både in till snyftningar och skratt, just stillheten, det jämna tempot, bjuder in till små komiska situationer. Bridges kropp har mängder med komiskt potential, och det är alltid upplagt för subtila skratt då han spelar berusad.

Man överväldigas av den amerikanska naturens skönhet, av de vida vidderna och stjärnhimlen som inte störs av storstadens ljus, av den tillåtna och livsnödvändiga lägereldens förmåga att tina upp människor, både till kropp och själ. Ett äventyr, så beskrivs filmen bäst, ett äventyr i sann Coen-anda.

Viktor Andersson

Kommentarer