Hur många lingon finns det i världen?

  • Release (Bio): 2011-03-18

Recension - Bio

Alex Andersson är en egoist och en instängd människa som lever på sin flickvän. Efter att Alex har fått sparken från teatern blir han utkickad av sin flickvän. Ensam ute på gatan, ringer han sin broder om hjälp och åker upp till Hudiksvall. Där måste han söka ett jobb och det ända som finns är ett jobb på ett dagcenter för handikappade. På dagcentret måste 6 handikappade jobba inom vedklyvning och lära sig knyta skor. Men Alex vill också att dem ska göra lite roligare grejer, men det vill inte ledarna. Han finner också att dessa 6 människor har en passion för sång och show. Samtidigt under filmens gång utvecklas Alex som människa.

Filmen har en ganska tråkig och svensk estetisk stil och samtidigt som att den vill vara en liten film, vill den också vara en stor film. Filmens humor är ganska tråkig och löjlig. Det är meningen att man ska skratta åt de handikappades reaktioner och kommentarer, precis som man gör när ett barn gör något knasigt. Dom övriga rollerna är inte heller så roliga, och då någon utför ett skämt blir det oftast ganska torrt. Sverir Gudnasson, som spelar huvudrollen Alex Andersson, är ganska jobbig och störig. Varje gång han får screentime , och det är ganska ofta, tänker man : Fan, vilken dålig skådis. Filmen försöker också vara ganska sensibel och i vissa scener så kryddar dom på extra mycket så att man nästan faller för det.

Fotot och soundtracket är inget att hänga upp i granen och alla små cameos av kända personer hjälper inte filmen upp. Och vem i modern tid anställer Claes Malmberg till en seriös roll? Han agerar som en förälder till ett av de handikappade barnen men hans trovärdighet försvinner helt totalt då man vet att han är Claes Malmberg. Man kunde lika gärna ha gett rollen till Danny Saucedo eller Tobbe Trollkarl.

Jonatan Lyrefelt

Kommentarer