Recension - Bio

Jag vet inte om det beror på mig eller om det faktiskt är så att det för tillfället går flertalet filmer på svenska biografer med en struktur hämtat från TV-spelet. Zack Snyders Sucker Punch har väldigt medvetet strukturerat "Sucker Punch" efter TV-spelet, där hans karaktärer slussas igenom ett par uppdrag för att senare få ett moralistiskt slut typiskt för litteraturen. "Battle: Los Angeles" är dock inte lika självreflexiv och liknar mer ett f-p-s i krigsmiljö. Ingen början, en lång mitt, och inget slut. Förutom att de tar kol på utomjordingarna och slutför uppdraget.

Aaron Eckhart spelar en åldrande marinsoldat med dåligt självförtroende efter att ha förlorat alla sina män i ett uppdrag i Mellanöstern. Han är så gammal att han fortfarande lyssnar på kassett när han sitter fast i LA's oändliga bilköer. En anakronism som varken han själv eller hans soldater känner något förtroende för. När utomjordingarna väl invaderar Tellus skickas han ut med en liten trupp för att evakuera staden innan den bombas av den egna militären. Fienden är så skrämmande att det inte verkar vara något problem att trasa Los Angeles för att bli kvitt dem.

Något som inte tas upp i filmen är att Hollywood (och L.A.) fortfarande är ett av U.S.A's kraftigaste vapen. I skrivande stund överhör jag Errol Morris "Standing Operating Procedure" där en vakt jämför en av fångarnas utseende med Yoda, och där en annan vakt förklarar hur de torterat fångarna genom att spela "Enter the Sandman" av Metallica. Kultur som både försvarsmekanism och som aktivt vapen. "Battle: Los Angeles", en titel som tyder på att staden är viktig i filmen. Om inte kunde titeln lika gärna varit "Space Invasion 3" eller något lika simplistiskt. Så, "Battle: Los Angeles" är alltså ett vapen som argumenterar för sig själv. Los Angeles (och Hollywood) måste räddas oavsett vad. I filmen är detta en omöjlighet så de förintar hellre sitt vapen än att överlämna det till fienden. Detta kan tyckas meningslöst, och som något vi redan anat. Men det betyder att filmen inte kan existera utan att propagera för våld. Och huruvida detta är sant för alla andra filmer producerade i Hollywood är något värt att tänka över. Är den pacifistiska Hollywood-filmen en omöjlighet?

Stefan Ramstedt