Alice i Underlandet

  • Svensk titel: Alice i Underlandet
  • Originaltitel: Alice in Wonderland
  • Speltid (min): 130
  • Release (Blu-ray/DVD): 2011-08-10

Recension - Blu-ray/DVD

Efter att ha följt efter den vita kaninen och ramlat ner i kaninhålet befinner sig Alice på en minst sagt konstig plats, där precis vad som helst verkar kunna hända. Hon möter alla möjliga (och omöjliga) konstiga typer och hamnar i den ena otroliga situationen efter den andra. Men jag antar att ni redan känner till historien om Alice i Underlandet, eller hur? Hur som helst tänker jag inte gå in mer på handlingen.

Lewis Carrolls berömda sagor har filmatiserats otaliga gånger och de mest kända versionerna borde vara Disneys animerade film från 1951 samt Tim Burtons version från 2010. Det här är dock en TV-filmatisering från 1999 som även inkorporerar element från Carrolls uppföljare, ”Alice i Spegellandet”.

Jag kan lika gärna säga det direkt – jag är inget fan av denna saga och tycker att samtliga filmatiseringar jag sett varit mer eller mindre ointressanta och tråkiga. Detta inkluderar Burtons spektakel som jag anser vara grymt överskattad och som förutom bra specialeffekter inte hade mycket mer att erbjuda. Faktum är att jag föredrar den här TV-versionen, och jag ska förklara varför med några direkta jämförelser.

Skådespelarna: I Burtons film spelas den galne hattmakaren av Johnny Depp, en tolkning som mest av allt låter och ser ut som Willy Wonkas lillebror. I den här versionen spelas han av Martin Short, som gör betydligt bättre ifrån sig. Dessutom har man valt att digitalt förstora Shorts huvud så karaktären ser ut som de gamla klassiska teckningarna. Likaså föredrar jag den här versionens Hjärter Dam (Miranda Richardson) framför Helena Bonham Carter. Vad gäller kålmasken blir det dött lopp mellan Sir Ben Kingsley och Alan Rickman, där har vi två legendarer som inte behöver skämmas för sig. Att se Robbie Coltrane och George Wendt som Tweedle-Dee och Tweedle-Dum är en ren fröjd och jag önskar att de varit med mer.

I slutändan är det fortfarande samma gamla historia, och som jag redan berättat gillar jag den inget vidare. Därför kan inte betyget bli högre än en stark tvåa, vilket ändå är ett högre betyg än vad jag skulle ge Burtons film.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer