Recension - Bio

De senaste nyheterna om Jafar Panahi som undertecknad i skrivande stund kan hitta berättar att Panahis dom (6 år i fängelse och 20 års arbets- och reseförbud) inte ännu verkställts. Förmodligen sitter Panahi fortfarande i husarrest. Precis som när han gjorde "This is Not a Film", den tveklöst viktigaste filmen som visas på svenska biografer i år.

Filmen inleds med en halvbild där Panahi sitter framför frukostbordet. Bildens frontalitet minner om förbrytarfotografiets. Det är en dömd man vi tittar på. Efter denna prolog får vi se Panahi berätta om och illustrera (med hjälp av en matta och lite tejp) det projekt som fick honom anklagad för att "ha intentionen att begå brott mot nationens säkerhet och för att skapa propaganda mot den islamiska republiken". Filmen som Panahi berättar om verkar vara en typisk neorealistisk film om en ung kvinna som mot sina föräldrars vilja börjar studera konstvetenskap på universitetet. Efter att utförligt ha förklarat filmens första scen utbrister Panahi att det inte finns någon mening med att försöka med ord beskriva en film. Istället får vi se Panahi sitta vid datorn med en kelig leguan runt halsen, och framför TV:n där han visar klipp från, och talar om hans filmer. I Panahis bokhylla kan man se en DVD-kopia av filmen "Buried". Ett lustigt sammanträffande eller en subtil symbol för Panahis känslomässiga tillstånd?

Eftersom Panahi har fått arbetsförbud så är det dokumentärfilmaren Mojtaba Mirtahmasb som håller i kameran. Hans bilder beskriver en man besatt av att arbeta. Inte bara för sin sociopolitiska agenda, utan för att det är hans naturliga tillstånd. Under inspelningen börjar det hända saker på Teherans gator och Mirtahmasb måste lämna Panahi ensam. Vid detta tillfälle tar Panahi kameran i egna händer och börjar filma husets sophämtare som dessutom studerar konstvetenskap. Ett litet mirakel. Precis som denna films existens. "This is Not a Film" skickades till Cannes i ett USB-minne gömd i en tårta. Jag hoppas festivalen mottar fler Iranska bakelser. För Panahi har mycket att med hjälp av bilder och ljud berätta. Och dessutom är han inte ensam.

Stefan Ramstedt