Recension - Bio
I Chris Markers "The Grin Without a Cat" heter det att "katten aldrig går sida vid sida med makten". Miranda July slickar makten i röven när hon vrider kameran mot sig själv. För när en regissör väljer att filma något väljer den också att inte filma något annat. Och i en tid som präglas av egocentrism, exhibitionism och solipsism kanske vi behöver se något annat är självupptagna konstnärer och deras småborgerliga emotionella och existentiella bekymmer.
Till Julys fördel bör dock sägas att hon är en skicklig tekniker. Till skillnad från andra "indieregissörer" märker man tydligt varifrån July kommer från, vilken tradition hon följer. Hennes bilder har en skärpa som få liknande filmer saknar, och hon är en duktig författare. Hon leker fritt med filmens temporalitet; drar ut den, förkortar den. Men hon är ingen Resnais. Hon leker också ledigt men med säker hand med subjektivitet; "first person" etc. Men hon är ingen Hitchcock.
"The Future" skildrar ett medelålderspar i kris. Inte från en talande katts perspektiv, som det skvallrades om innan filmens premiär. Katten sitter istället på ett katthem, i väntan på att paret ska hämta den. Katten talar. Föga förvånande med Julys förställda barnsliga stämma. Inte ens den heliga kattens tankar kan July hålla sig för att smutsa ner med sina egna småsöta observationer och puttinuttiga idéer. Hon är alltför kär i sin egna röst, vilket är tråkigt för om hon hade riktat kameran (och mikrofonen) från sig själv hade hon kunnat orsaka bra film.
Kommentarer