Recension - Bio
Det är sällan man får chansen att se en svensk långfilmsdebut som sticker ut från mängden och därför fästs ofta stora förhoppningar på allt som tycks lite nytt, eller åtminstone osvenskt. Levan Akins humoristiska hipsterskildring ”Katinkas kalas” har fått en hel del uppmärksamhet på förhand, mycket tack vare att den introducerar en mängd nya ansikten i den svenska filmvärlden. Att den sedan skildrar den i svensk film underrepresenterade gruppen unga vuxna gör knappast saken sämre. Efter de fiffiga förtexterna tar filmen vid men redan vid de första reklamaktigt överexponerade bilderna och plumpa replikerna börjar man ana oråd.
Katinka fyller år och bjuder tillsammans med sin pojkvän Greger in Stockholmspolarna till fest på deras vackert belägna lantställe. Dagen fortskrider i homogen välsämja tills värdinnans slarvige bror dyker upp med en ny bekantskap, den i de kultiverades ögon vulgära Linda. Söder krockar med Stureplan på svensk landsbygd helt enkelt och när stämningen väl är störd visar det sig att det finns mer osämja under ytan än man först kunnat ana. Relationer vrids om och karaktärernas dolda fördomar och agg gentemot varandra bubblar upp till ytan.
Ambitionen tycks vara att visa att människor inte allt för enkelt bör definieras utifrån vad de ser ut att vara, att alla döljer mer än vad det yttre ger sken av. Filmens största problem är därför utan tvekan att den misslyckas med just detta. Vi vet redan vid första anblicken att den skäggprydde galleriägaren är ett empatilöst praktsvin och man förstår kvickt nog att hans gravida flickvän är en präktig moralist. Sedan är det inte mer hur mycket det än pratas och hur de i flera fall talangfulla skådespelarna än försöker. Den enda karaktären som faktiskt lyckas komma till liv är titelns Katinka och hennes inre slitningar blir för en stund ganska engagerande. ”Katinkas kalas” är inget bottennapp, det är bara en ganska likgiltig och ointressant filmprodukt.
Kommentarer