Recension - Blu-ray/DVD

För knappt två år sedan hade ”The Expendables” premiär på svenska biografer, detta actionspektakel där (nästan) alla actionstjärnor värda namnet samlades på den vita duken och sparkade stjärt gemensamt. I min recension av filmen gav jag den en fyra i betyg, något som jag kanske inte hade gjort idag. Då var jag förblindad över den barndomsdröm som äntligen slagit i uppfyllelse, idag kan jag se lite mer nyktert på den och inse att den definitivt har sina brister. Det var mycket den ville åstadkomma men lyckade inte hela vägen. Idag skulle jag filmen en trea i betyg, för trots sina brister är den väldigt underhållande.

Nu har vi då äntligen fått uppföljaren, och det är med glädje jag kan säga att den här gången hittade de rätt! Filmen har ett bättre flyt, den är roligare och actionscenerna är bättre. Handlingen har fortfarande hål stora nog att flyga igenom med ett amfibieplan, men överlag är det på alla sätt en bättre film än den första.

Stallone är givetvis tillbaka med sitt team, bestående av Jason Statham, Randy Couture, Dolph Lundgren, Terry Crews och Jet Li, som dock inte är med så mycket i filmen. Han får dock en fin fightscen som inte skäms för sig. Nya i gänget är Liam Hemsworth som prickskytten Billy, samt Nan Yu som Maggie. De får dessutom hjälp av Mr Church (Bruce Willis) och rivalen Mauser (Arnold Schwarzenegger) i sin kamp mot den ondskefulle Jean Vilain (Jean Claude van Damme). Men när det verkligen hettar till är det dock bara ensamvargen Booker (Chuck Norris) som kan hjälpa dem…

”The Expendables 2” är för någon uppväxt på dessa herrars actionfilmer nästan en religiös upplevelse. Framförallt är det kul att se att samtliga har lite distans och kan bjuda på sig själva. Det märks klart och tydligt att skådespelarna haft väldigt roligt under inspelningen, och det skämtas en hel del mellan karaktärerna. Det utbyts gamla catchphrases och Chuck Norris får till och med dra ett Chuck Norris-skämt. Guld.

Är ”The Expendables 2” en bra film? Nja, kanske inte, men fan så underhållande och det är minst lika viktigt. Det är en solklar fyra, och till skillnad mot föregångaren så är det en välförtjänt fyra.

Fredrik Liljegren, chefredaktör