Recension - Bio

Vissa dokumentärfilmare lyckas med konststycket att vara på helt rätt plats vid helt rätt tillfälle. "Till Ungdommen" hade på sin höjd gått på svt.play, och knappast på biografer om det inte vore för den enskilda händelse som skakade vår del av världen förra sommaren.

Filmen handlar om politiskt engagerade ungdomar tillhörande olika partier. filmens estetik och dokumentära tänkande är inte så värst avancerat eller kittlande.

Men så händer det,
och plötsligt slits ungdomarna in i verkligheten och in i vuxendom. Det är först då filmen blir verkligt engagerande, och ett fantastiskt tidsdokument. Bearbetningen av sorgen och oförståelsen får ta sin tid. Filmens bästa scen är en fem minuter lång ostörd oestetisk monolog.

Sedan finns det mycket störande också. Exempelvis den ohyggligt okänsliga radiomusiken som stundtals tillåts dränka alla känslor i rosa fluff.

Men det finns liksom inget som riktigt kan förstöra, ta udden av verkligheten. Skickligheten har legat i förståelsen för vad som är intressant, snarare än förståelsen för hur man berättar detta. Lyckligtvis kan inget stoppa växtligheten från att tränga genom asfalten och betongen.

Kim Ekberg