Recension - Bio
Michel Gondry borde:
1. Straffas för att han gång på gång levererar filmer så långt under sin högstanivå.
2. Premieras för att han gör det han vill göra, istället för det som förväntas.
"The We and the I" är i första hand ett formexperiment, och i andra hand en film. Detta bidrar till att filmen är både bättre och sämre än den hade varit om den styrts upp mer rätryggat.
Gondry har tillsammans med ett teaterkompani från Bronx improviserat fram ett kammarspel som utspelar sig under en oproportionerligt lång bussresa hem från skolan.
Filmen lyser av spontanitet och anything goes-känsla, vilket gör att den verkligen lever. Skådespeleriet är som bäst vibrerande bra, men alltid engagerat och engagerande.
Det klipps friskt mellan diskbänksrealism till dadaistiska mobilkamera-flashbacks, och det funkar, mycket bra.
Däremot är det inte så mycket man får sagt. Här finns (vilket titeln skvallrar om) en frågeställning om gruppmentalitet och individualism, vilken faller sig ganska platt. Det tramsas lite väl friskt ända fram till slutet, som i stället är på tok för gravallvarligt och tårdrypande sentimentalt.
Gondry får gärna bli lite mer måttfull, men som metod måste jag ändå ge filmen två tummar upp. Det är i den uppfinningsrika verklighetsfilmen framtiden finns.
Kommentarer