Recension - Blu-ray/DVD

Ett gäng ungdomar åker ut till ett övergivet hus i skogen för att festa lite. Nyfikna och korkade som de är rotar de igenom hela huset, inklusive den igenbommade källaren. Med facit i hand skulle de nog ha stannat i stan och gjort ännu en kväll på Stureplan.

I källaren huserar nämligen en uråldrig ondska som snart sätter klorna i de intet ont anande ungdomarna. En efter en faller de offer för denna ondska, och en efter en förvandlas de till blodtörstiga monster, eller zombies om ni så vill.

Den enda som kan hjälpa dem verkar vara Gunnar, en jägare(?) som såg ungdomarna komma och som verkar känna till de fasor som huserar i kåken. Men räcker det till? Hur ska det gå? Vojne, vojne...

”Vittra” beskrivs på filmaffischen som en svensk ”Evil Dead”, och det är mycket enkelt att dra paralleller mellan dessa filmer. Vi har huset i ödemarken, ondska i källaren och ett gäng pantade ungdomar som inte vet bättre än att väcka denna ondska till liv. Bägge filmerna har också en hel del blod, splatter och gore och här måste jag säga att ”Vittra” imponerar. Många och bra effekter som ser ut att ha kostat en hel del. Väldigt bra! Tyvärr kan jag inte säga detsamma om agerandet i filmen. Den enda som egentligen klarar sig utan kritik är Johannes Brost, men karln är ju ett proffs. Jag hade gärna sett mer av honom i filmen, men istället läggs fokus på ungdomarna och jag är ledsen, men de är inte bra. Jag vet inte vad som är värst, replikerna eller sättet de framförs på. Det blir så konstlat och låter mindre trovärdigt än veckans brevfilm i ”Bullen” (om någon minns det). Värst är nog ändå karaktären Simon, en riktigt dryg brat med en halv burk styling-gel i håret och resten mellan öronen. Jag hoppas, HOPPAS, att det är rollen som är taskigt skriven och att det inte är skådespelaren Patrick Saxes tillkortakommanden som visas.

Trots bristerna i agerandet är filmen underhållande och effekterna är absolut det som lyfter filmen. Genrefans lär kunna räkna ut vad som händer i god tid, men det är ändå lite kul att se något som detta komma från vårt lilla land. Vem vet, snart kanske vi kan få till något riktigt, riktigt bra. Only time will tell...

Fredrik Liljegren, chefredaktör