Recension - Bio
Härliga Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg går på bio för fulla muggar. Äntligen en svensk toppenrulle som griper tag i hjärtat! De unga (och okända) skådisarna övertygar scen efter scen. Från ramlande gator till danska brasor.
Smaka på titeln en gång till: Känn. Ingen. Sorg. Här har vi något alldeles, alldeles extra. Det hade jag inte riktigt trott. Okej, förhandsrecensionerna hissade visserligen mer än de dissade. Och det är väl svårt att misslyckas när man har tillgång till Håkan Hellströms vemodiga och bubblande låtskatt? Fast jag tvivlade ändå på filmens eventuella storhet. Hade fel.
Det engagerande dramat handlar om fumlige musikern Pål (Adam Lundgren) som lever ungdomslivet i Göteborg tillsammans med goa barndomsvännerna Johnny och (Kom igen) Lena. Pål är en slags Hellström-figur som börjar som trummis i ett band (som Håkan gjorde i Broder Daniel) för att sedan försöka stå på egna musikaliska ben. Men en djävulsk scenskräck hemsöker Pål filmen igenom.
En stor eloge till manusförfattaren Cilla Jackert som – när det passar – kryddar dialogen med kända Hellström-citat. Hon ger verkligen liv till låttexternas Eva, Lena och Johnny. Imponerande också hur Jackert väver ihop intrigen i slutet av filmen. När Pål sjunger En midsommarnattsdröm i kyrkan så får texten helt nytt liv, tack vare filmens turbulenta handling. Vilken härlig symbios av musik och film!
Känn ingen sorg är en film om olycklig kärlek, om att växa upp och att fly verkligheten. En sprudlande film som skildrar uteliv, knepiga knipor och Tomas von Brömssens stackars katt. Stundtals en sorglig film. Det är sjukt nära att man börjar lipa på slutet. Otippade regissörerna Mårlind & Stein (Storm, Underworld 4) klättrar upp på karriärstegen och levererar fin Håkan-känsla och visuella finesser. Högsta betyg! Se den. It will blow your mind.
Kommentarer