Recension - Blu-ray/DVD

Donatello, Rafael, Michelangelo och Leonardo. Det var namnen som fyra osannolika hjältar fick när de för första gången såg dagens ljus 1984, i form av huvudkaraktärerna i en seriebok av Kevin Eastman och Peter Laird. Boken, och karaktärerna, kallades Teenage Mutant Ninja Turtles. De blev snabbt en succé och figurerna spreds snabbt genom olika medier. Det blev inte mindre än fyra olika tecknade TV-serier, en animerad film, en anime, tre spelfilmer och en live action TV-serie. Plus otaliga leksaker då förstås.

Det vi ska gå in lite närmare på nu är den allra första spelfilmen, som kom 1990. Det blev en kolossal framgång, mycket tack vare de delvis animatroniska dräkter som bars av skådespelare. Dräkterna gjordes av Jim Henson Studios (japp, pappa Mupp himself) och jag får nog erkänna att de står sig ganska bra fortfarande, 23 år senare. Jim Henson själv blev dock inte överlycklig när han såg det slutliga resultatet, då det var alldeles för våldsamt för hans smak. Kermit hade aldrig agerat på det sättet.

I filmen möter vi dessa fyra sköldpaddor, som nattetid använder sina Ninjakunskaper för att bekämpa brottslingar utan att avslöja sig själva. Tillsammans med sin sensei Splinter, en stor muterad råtta, bor de nere i kloakerna där de tränar, fånar sig och käkar pizza. Men när en ny våg av organiserad brottslighet börjar härja i New York, med den ondskefulle Shredder som ledare, är det slut på larvandet och dags för allvar. Med hjälp av reportern April O’Neill och vigilanten Casey Jones tar de på sig uppdraget att rensa New Yorks gator från dessa gangsters...

1990 var jag 17 år, och för gammal för att ha fastnat i Turtles-svängen. Jag såg filmen när den släpptes på hyr-VHS och tyckte att jodå, den var väl kul, men den satte inga djupare spår. När jag nu ser om det, 23 år senare, har inte mycket förändrats. Jag kan uppskatta den på ett annat plan, men jag har fortfarande inga som helst nostalgiska känslor för dessa gröna krigare. Filmen är kul och sköldpaddedräkterna står sig förvånansvärt bra, men filmen har definitivt åldrats.

Michael Bay håller som bekant på med en reboot av franchisen, och under 2014 kommer hans tolkning av dessa figurer. Jag räknar med att det kommer att bli 100% cgi när det gäller dessa fyra hjältar, men jag kan inte låta bli att drömma om den – i mitt tycke – bästa lösningen. Uppdatera de fyra dräkterna från den här filmen (ja, nya får det ju bli förstås, dessa är knappast användbara längre) och komplettera med cgi till ansiktena, precis som de gjorde i ”Where the Wild Things Are”. Då kommer det bli en helt annan känsla av närvaro, och det kommer absolut att se verkligare ut. Om man nu kan använda sig av det ordet, det handlar ju trots allt om tonåriga, muterade ninjasköldpaddor.

Fredrik Liljegren, chefredaktör