Recension - Blu-ray/DVD

Jake är en lätt osympatisk typ som arbetar som nattvakt på ett hyrlager. Han tycker att det är ett ganska OK jobb då han får chansen att vara ensam med lugn och ro omkring sig. Vad han inte har en aning om är att kollegan Trevor och chefen Walter använder delar av lagret till en högst speciell bisyssla – illegal organhantering. Det vill säga, de sprättar upp lite kidnappade människor för att sälja deras organ vidare till högst betalande. Ni vet, ganska basic egentligen.

Efter att Walter lyckas landa en riktigt bra deal, som innebär tillräckligt med pengar för att de inte ska behöva arbeta en dag till, bestämmer han och Trevor sig för att det är dags att stänga stället. Jake råkar höra det sistnämnda, och förstår att han kommer att få sparken. Bitter och sur tänker han i alla fall ägna den sista natten åt att ordna en riktig jävla dunderfest på området för sina polare, och för att inte bli påkommen klipper han lite fint av kablarna till Walters kamerabevakningssystem.

Det skulle han inte ha gjort. Det lilla sabotaget triggade nämligen en annan skyddsmekanism, som med hjälp av syra förstör alla lagrade organ, OCH donatorer. Och om bara ett par timmar förväntas köparen komma...

Walter och Trevor ser ingen annan utväg än att ersätta de förlorade varorna med nya. Och vad passar då bättre än att ta dem från närmsta möjliga donatorer, dvs Jake och hans festpolare?

”Self Storage” är en skräckfilm regisserad av Tom DeNucci, som också spelar huvudrollen Jake. Han är inte mycket till skådespelare, och ärligt talat ingen höjdare till regissör heller. Det är faktiskt en ganska tunn soppa till film, som lyfts upp ur sin mer förtjänade nivå av två personer: den alltid lika briljante Eric Roberts som spelar chefen Walter, och den ikoniske Michael Berryman (”Hills Have Eyes”) som kollegan Trevor. Jag har sett Berryman i otaliga filmer under årens lopp, men jag har aldrig sett honom i en film där han haft så många repliker. Skönt att han faktiskt får agera lite verbalt också, och inte bara gå omkring och se farlig och konstig ut.

Eric Roberts verkar ha ganska kul med sin roll och spelar över lite grann som han brukar. Det funkar dock till 100% och tillsammans med Berryman ser de till att filmen blir uthärdlig. Utan de två hade betyget blivit en etta.

Fredrik Liljegren, chefredaktör