Recension - Blu-ray/DVD

Hur jag började hata matte är en mestadels intressant matematikdokumentär som belyser ämnet från olika synvinklar. Främst är det framgångsrika matematiker från Frankrike och USA som uttalar sig. Bland annat träffar vi den engagerade läraren "Monsieur Matte" som i ung ålder målade tredjegradsekvationer som graffiti och numera lär ut avancerade grejer med hjälp av en hatt och en livrem!

Några frustrerade unga studenter kommer förresten till tals i början av filmen (och kunde gott ha fått mer utrymme). De kommer in på det klassiska "konstaterandet" att krånglig matte har man inget nytta av i verkliga livet utan är bara ett medel för att få bra betyg. Det där tänket känner man igen och finns nog i flertalet i-länder.

Den senare delen av dokumentären avhandlar lite väl länge matematik i form av förutsägelser, turbulent marknadsekonomi och finanskris. Här tappar jag intresset för en stund. En onödig temposänkare. Mer fascinerande är däremot de pedagogiska diskussionerna om att matte borde läras ut som ett sätt att tänka djupare, inte med snabbt fokus på att klara prov. Ett franskt mattesnille som vunnit pris menar att vi vid det här laget borde ha kommit på en fungerande "mirakelmetod" för att lära ut matematik i de yngre åldrarna. Snarare byts läroplaner och metoder i tid och otid utan att man säkert vet om det nya är bättre eller inte.

Matten är mångsidig. Smaka på dessa matematiska guldkorn som är på tapeten i filmen:

Matte är dödens vetenskap.
Matematikern ser bara formen på osten och bryr sig inte om doften. Matte är seriöst och exakt. Matte är skönhet och makt. Matte har en väldigt vacker, artistisk sida. Matte behövs för att förstå världen. Den är abstrakt men universell. Kräver mycket energi. Och att lära sig matte är som att åka rutschkana. Så är det.

Johan Karlsson