Recension - Bio

Faust, mannen som sålde sin själ till djävulen i utbyte mot kunskap, makt och rikedom är en klassisk karaktär i litteraturen. Den är kanske mest känd genom Goethes version från tidigt 1800-tal, men har återkommit i många olika skepnader under åren; som operor, musikstycken, teaterpjäser och film, bland annat i en fantastisk stumfilm från 1926, regisserad av FW Murnau som också gjorde "Nosferatu".

Nu är det dock 2014, och dags för en uppdaterad tolkning. I svenska antologin "Faust 2.0" skildrar fem olika regissörer, i varsin kortfilm, hur någon i jakt på "något bättre" installerar en app i sin telefon, givetvis utan att läsa användaravtalet först (ärligt talat, hur många av er läser igenom användaravtalen innan ni klickar på Godkänn? Tänkte väl det.). Det är förstås ett misstag, då avtalet innehåller en liten, liten paragraf där det framgår att man genom att acceptera avtalet säljer sin själ till djävulen/satan/Mefistofeles.

De fem filmerna skiljer sig en hel del från varandra i utförande och innehåll, men verkar ändå spegla varje regissörs egen stil. Jag har haft förmånen att se filmer från fyra av de fem regissörerna tidigare, och jag känner definitivt igen deras olika stilar.

Antologin är aningen ojämn kvalitetsmässigt, vissa av filmerna föll mig helt enkelt inte i smaken. I mitt högst personliga tycke är den första filmen också den bästa. Regisserad av Robert Selin, vars tidiga alster "Kräftfesten" och "Flickan i spegeln" recenserats här på Tellusfilm, är det en skickligt berättad och genomförd story med bra skådespelare.

"Faust 2.0" är ett intressant experiment med ett väldigt bra koncept. Tyvärr når inte antologin helt upp till förväntningarna, men det är ändå väldigt kul och glädjande att man fortfarande vågar satsa på något man tror på i dessa tider då det oftast är plånboken som bestämmer.

Fredrik Liljegren, chefredaktör