Stulna år

  • Svensk titel: Stulna år
  • Originaltitel: Girl, Interrupted
  • Speltid (min): 127
  • Release (Bio): 2000-03-10
  • Release (Blu-ray/DVD): 2000-09-26
  • Tagline: Sometimes the only way to stay sane is to go a little crazy

Recension - Blu-ray/DVD

"Har du någonsin snott något fast du har pengar? Har du någonsin känt dig nere?" 18- åriga Susanna Kaysen är som vilken amerikansk tjej som helst, men samtidigt inte. Hon är ledsen och tar en burk aspirin och jagar ner det med en massa sprit. Hennes föräldrar tror att hon försökt ta livet av sig och skriver därför in henne på det privata och lätt exklusiva sjukhemmet Claymore Hospital. Tankarna far direkt till miljön som Jack Nicholson kommer till i Gökboet. Milos Formans klassiker från 1975 ligger väldigt nära till hands att jämföra med, fast Stulna år är mer light och fokuserar på unga, störda kvinnor. Filmen, som är regisserad av James Mangold (Heavy, Copland), bygger på en självbiografisk roman av Susanna Kaysen som tillbringade åren 1967-68 utestängd från övriga världen och fick diagnosen "Borderlinepersonlighet" av läkarna.

I tron att hon bara ska vila upp sig, får Susanna närmast en chock när hon kommer till sjukhemmet och ser vilka dårar hon ska bo med. Hon förstår inte varför hon är där och utanför mullrar kravaller, demonstrationer och ekon från Vietnamkriget. Det är 1960-tal och allt är… åt helvete. Så träffar Susanna Lisa och då börjar det hända grejer bland korridorerna och då tar också filmen fart. Lisa är sociopat och ser sig som en centralgestalt bland patienterna. Lisa spelas av Angelina Jolie, som har setts i Sex lektioner i kärlek och bioaktuella I samlarens spår mot Denzel Washington.

Winona Ryder i all ära, men herrejesus! Om inte Jolie får ett genombrott med denna film och inte kniper en Oscarsstatyett för bästa biroll, begås det stor orättvisa. Jolie är inget annat än sensationell och det är mycket hennes förtjänst att Stulna år blir så stark som den faktiskt är. På ett sätt funkar Jolies karaktär som Nicholsons McMurphy i Gökboet. Hon är en rebell, men samtidigt en oerhört ensam människa som inte klarar sig länge utanför sjukhusets väggar. Vad Kaysens bok ville få fram och vad även filmen trycker på är hur lätt det är att avvika från ett normalt beteende. Hur lätt det är att bli ansedd som galen när man egentligen är friskare än de flesta som befinner sig utanför institutionens väggar. Vad som händer med Susanna är att hon, tillskillnad från de flesta i hennes ålder, ifrågasätter allting och slutar känna. Hon krisar ihop och isolerar sig själv mot omvärlden och kanske måste hon själv bli isolerad på riktigt för att komma underfund med hur hon vill gå vidare och hur hon vill leva.

I ärlighetens namn blev jag mer tagen av skådisarnas insatser (speciellt då Jolie och Ryders) och den intensitet som deras spel frammanade, än av filmen i helhet. Just tankar och frågor om normalitet och galenskap sattes igång hos mig. Vad är det som gör att de flesta ändå blir "normala" och hur mycket orkar man kompromissa och stå ut med för att inte bli galen? Det är ju människor som Lisa som inte klarar av att anpassa sig alls, som blir inspärrade och anses tokiga. Men är det inte dem som är friskast av alla? Hur som helst, så är delarna i Stulna år bättre än helheten (för det känns som om filmens mål och riktning inte är helt klart), men Mangolds regi är suggestivt och sympatiskt. Han tar tid på sig att berätta denna historia och det känns skönt. Det är också härligt att se Winona Ryder göra sin bästa roll sedan kultrullen Heathers (1989). En viktig film, inte bara för unga tjejer av idag, utan för de flesta. En film som upprör, men som också sätter igång en massa tankar och lever kvar inom en långt efter man lämnat bion. Susanna kände sig bestulen på de två åren hon befann sig på sjukhuset. Det kommer du inte att göra efter att se detta, åtminstone bitvis, starka drama.

Göran Skoglund

Andra recensioner

Kommentarer