Kingsman: The Secret Service

Recension - Bio

Matthew Vaughn håller på att bli en personlig favorit som filmskapare. Han har regisserat få men riktigt stabila rullar. Vi snackar Kick-Ass, Stardust och X-Men: First Class. Senaste Vaughn-filmen är spektakulära Kingsman: The Secret Service.

60-talsagentkänsla möter högteknologisk nutid när underklassyngling med keps och attityd (Taron Egerton) tränas till kostymelegant spion av paraplyfantastisk veteran (Colin Firth). Firth är helgrym i sin mentorsroll till den yngre snubben. Den respektingivande rollistan består även av Michael Caine (Interstellar), Mark Strong (Sherlock Holmes) och ett sällsynt framträdande av Mark Hamill (Luke Skywalker i Star Wars). Lite synd bara att Samuel L. Jackson (The Avengers) överspelar å det grövsta som läspande skurk. Den rollfiguren borde hanterats annorlunda, vilket är ett av få klagomål.

Kingsman är en smällkaramell som inte spar på krutet. En traditionell men väl utförd underdogstory som engagerar. Filmen är även en nödvändig motreaktion mot alla realistiska, mörkare James Bond-, Jason Bourne- och Jack Bauer-äventyr. Nyss nämnda underrättelsetjänsthjältar namedroppas till och med i en självmedveten glimten-i-ögat-hund-scen.

Vad är mer värt att nämna? Kyrkscenen! Den är helt störd och tycks aldrig ta slut. Fyrverkeriscenen likaså. Vi får bekanta oss med en skurkaktig kvinna med vassa fötter som attribut. När såg vi senast en sådan färgstark underhuggare i en riktig Bond-film? Det har man saknat. Absurt nog möter vi även vår förrädiske ”statsminister” och en vulgär, svensk prinsessa.

Kingsman: The Secret Service är svår att beskriva. Men en sak är säker: Det är en jäkligt flippad agentactionrulle.

Johan Karlsson

Kommentarer