Recension - Blu-ray/DVD

Brian De Palma ger sig för första gången i kast med science-fiction genren. Med sin vana trogen att både sno från och hylla gamla filmer, har De Palma denna gång sneglat kraftigt mot Stanley Kubricks 2001-ett rymdäventyr. De Palma har en speciell plats i mitt filmhjärta. Det måste sägas på en gång. Det är inte bara det faktum att han står bakom filmer som Carrie, Scarface, Dressed to Kill, Vittnet måste tystas, De Omutbara och Carlito’s way. Det är lika mycket på sättet han gjort filmerna. Även de mindre bra, som t ex Fåfängans fyrverkeri. Det finns fler exempel på De Palmas mästerliga sätt att använda bilden och även ljudet. Men nu är det ju också så att regissören som senast gjorde Mission: Impossible har en förmåga att blanda högt med lågt. Mycket lågt, till och med. Och i sanningens namn är det nog så att hans storhetstid ligger bakom honom.

Mission to mars är ett försök att göra en realistisk sci-fi historia som utspelas år 2020. En räddningsaktion skickas till den röda planeten mars för att ta reda på vad som hände med expeditionen innan. Något kom upp ur ett berg och anföll astronauterna och frågan är om någon överlevde. Tim Robbins och Gary Sinise är några i räddningsgruppen vilken hittar en enda överlevande på mars, som visar upptäckten han gjort efter katastrofen. Och det de får se visar sig vara ursprunget till liv… på jorden… Låter detta pretentiöst och bara för mycket, så är det precis var det är.

Ja, jag vet inte vad man ska säga, mer än att det mesta har gått fel i denna storsatsning. När jag såg filmen på en pressvisning skakade de flesta på huvudet när de gick ut ur salongen, och en del hade haft svårt att hålla sig för skratt. Amerikansk film är ju bra på patriotism, flaggviftande och pretentiöst dravel. Frågan är om inte De Palma tar priset här. Att göra en komedi var nog inte meningen, men ibland blir det rent komiskt. Dock måste jag säga att förtjänster finns, som hindrar Mission to Mars att bli en riktig kalkon. Filmen är snygg att se på och ibland (som i inledningen) bjuds man på De Palmas låååånga åkningar. Effekterna är läckra, det är snyggt och påkostat och skådisarna gör ju vad de kan. Men hela filmen känns… ansträngd och oerhört pretentiös, det finns ingen distans, och inte heller någon spänning eller direkt underhållningsvärde. Och sedan att Gary Sinise gör det han gör på slutet är bara för mycket. Snälla, De Palma! Vad har hänt?!? Ska du någonsin göra en bra film till?

Göran Skoglund

Andra recensioner