Recension - Bio

Låter det inte lockande med en film som både har:
1.) En berusad Wolverine med en cigg i käften i den skoningslösa backhoppningsbacken.
2.) En anti-typecastad Kingsman-spion som trovärdigt kufisk backhoppare som bara dricker mjölk.

Men vi backar bandet lite. Storbritannien hade alltså på riktigt en färgstark backhoppare som kallades Eddie the Eagle på 80-talet. Mot alla odds uppfyllde han sin dröm att ta sig till OS genom att vara envis som en åsna, utnyttja kryphål och vara den ende brittiske backhopparen under den här tiden. Som gjort för en underdogrulle.

”Eddie the Eagle” är en charmig, delvis sann backhoppningshistoria med Taron ”The Kingsman” Egerton och Hugh ”Wolverine” Jackman i täten. Egerton är grymt bra som godhjärtade knäppgöken Eddie. Och Jackman (som motvillig mentor) gör en aldrig besviken. Det här är feelgood på hög nivå på ett par orutinerade skidor. En skön dramakomedi som berör. Kan till och med vara den bästa mästare-elev-filmen sedan den ursprungliga ”Karate Kid”.

Man behöver inte vara överdrivet idrottsintresserad för att uppskatta ”Eddie the Eagle”. Efter biobesöket blev jag nyfiken på den riktige Eddie och hans gå-sin-egen-väg-liv. Filmen säger dessutom något om den egentliga poängen med idrott och drivkraften att uppfylla en dröm, till varje pris. En oväntat bra rulle. Tummen upp Eddie-style!

Johan Karlsson