Alien: Covenant

  • Svensk titel: Alien: Covenant
  • Originaltitel: Alien: Covenant
  • Speltid (min): 123
  • Release (Bio): 2017-05-17
  • Release (Blu-ray/DVD): 2017-10-02
  • Tagline: The path to paradise begins in hell.
  • IMDb: Alien: Covenant

Recension - Bio

Ålderstigne regissören Ridley Scotts tredje "Alien"-rulle har landat på ännu en främmande planet med ogästvänliga xenomorfer och opålitliga androider.

Observera att följande recension dryper av syraläckande spoilers. Läs vidare på egen risk! 

 

 

 

 

 

Fem lyckade grejer med "Alien: Covenant":

1. Äntligen får fansen viktiga frågeställningar besvarade. Vi får veta hur ingenjörernas hemplanet ser ut. (Den svävande dockningsstationens design är urläcker!) Vi får svar på varför inga rymdfarare/sonder har funnit himlakroppen tidigare. Vem som designade det slemmiga alienägget och den klåfingriga facehuggern avslöjas också. Tummen upp för det.
 
2. Man bryr sig mer om den jordnära nybyggarbesättningen på rymdskeppet Covenant än de avskärmade forskartöntarna på Prometheus. Dessutom bättre skådespeleri och dialog överlag i "Alien: Covenant".
 
3. Androiderna David och Walter, som antas vara döpta efter filmseriens producenter David Giler och Walter Hill, är en styrka. Här får Michael "Magneto" Fassbender spela flöjt och briljera i en komplex dubbelroll. Ingenjörerna skapade oss, vi (läs Weyland) skapade roboten David och David designade xenomorfen med hjälp av ingenjörernas svarta gegga. Denna galna vetenskapsman/wanna-be-Gud utan empati står i skarp kontrast till hygglige uppgraderingen Walter, som dock inte har en fri vilja på samma farliga sätt. Intressanta motpoler indeed.
 
4. Några sjysta fajter då besättningen är kloka nog att beväpna sig. Shaws yxfajt klipptes korkat nog bort i "Prometheus", men nya hjältinnan Daniels får i alla fall slåss med en fjärrstyrd grävskopa! Inte fy skam. 
 
5. De korta bonusprologerna (som ej är med i bioversionen) är riktigt bra och går att finna på Youtube. "Last supper" är besättningskaraktärsbyggande och driver lite med en viss frukostscen och "The Crossing" fyller i delar av Shaw-luckan mellan "Prometheus" och "Covenant".
 

Bonusfundering:

Rätt snyggt i slutet av filmen när man får se några sekvenser ur xenomorfens POV. Eller hur var det nu – fick vi uppleva denna synvinkel redan i flintskallefängelset i "Alien 3"? Någon som minns?

Fem misslyckade grejer med "Alien: Covenant":

1. Att totalt skrota forne huvudkaraktären doktor Shaw köper jag inte. Hennes frånvaro är märklig (om man inte räknar ett fattigt fotografi). Åtminstone någon flashbackscen med David hade räckt. Det hade definitivt gynnat berättelsen.
 
2. När det knappt är några ingenjörer med i filmen (förutom stackarna i den häftiga svart-gegga-från-ovan-scenen) så avmystifierar det hela franchisen. David i all ära, men de skumma utomjordingsjättarna är också av intresse. Och nu berövas de dessutom att vara xenomorfernas skapare. Jag är minst sagt kluven till detta påhitt.
 
3. Tillförordnade kaptenen lutar sig ner över ett slemmigt ägg. Verkligen? Pilla på främmande fauna. På fullaste allvar? Direkt berätta för en främling om er dyrbara last. På riktigt? Alla dessa ologiska beslut. Allt detta dela-upp-sig-i-främmande-territorie-trams är bara... störigt. Hellre då att de beter sig mer försiktigt men dör i alla fall. Den här läxan borde Ridley Scott ha lärt sig från förra filmen. Eller hans nya manusförfattare.
 
4. Ett annat problem är att man visar för mycket av det datoranimerade, klassiska alienmonstret. Vad hände med skuggor och lite långsammare skräckelement som funkade så bra i original-"Alien"? Slutfajten känns därmed alldeles för jäktad.
 
5. Med lite smartare klippning hade dubbelgångartwisten i slutet varit lika chockande för oss biobesökare som för stackars drabbade Daniels. Vändningen hade liksom förtjänat mer krut i sitt utförande. Istället listar man ut det direkt. Sjukt störigt.

Så här tycker jag: Filmen är bitvis slarvig, men har sina stunder. "Alien: Covenant" är helt klart ett snäpp upp jämfört med misslyckade "Prometheus", men kom inte och säg att den håller Ripley-nivå. Inte en chans. Resultatet är godkänt, men det är tydligt att Ridley Scott inte riktigt har den där fingertoppskänslan som krävs för att få till ett nytt mästerverk i yttre rymden. Med det sagt är jag ändå nyfiken på nästa nybyggande del i filmserien, vars premisser är lovande, i alla fall på pappret. David har ju fått en helt ny sandlåda att leka i nu.

Johan Karlsson

Kommentarer