Recension - Blu-ray/DVD

I en dystopisk (och nära) framtid undviker människor farliga arbeten genom att istället tillverka androider, eller replikanter, som får utföra dessa uppgifter. För att undvika att dessa avancerade skapelser utvecklar egna tankebanor och börjar sätta sig emot människorna har man infört en begränsad livslängd på fyra år. Trots den till synes korta tiden lyckas flera replikanter bryta sig loss och revoltera mot människorna.

Deckard är en så kallad Blade Runner. Som sådan är han expert på att kunna identifiera replikanter, som för lekmän lätt passerar som vilka människor som helst. När fyra farliga replikanter tros finnas lösa i Los Angeles får han uppdraget att snarast möjligt hitta dem och likvidera dem.

”Blade Runner” är en helig ko bland scifi-fans. Många är teorierna om vad den egentligen handlar om, vem Deckard egentligen är och så vidare. Filmen må ha floppat stort vid biopremiären 1982, men har under åren som gått nått en oerhörd kultstatus.

Regissören Ridley Scott har onekligen skapat något fantastiskt. Baserad på en historia av Philip K. Dick presenterar Scott en estetiskt strålande film. Los Angeles har aldrig varit så smutsigt på film tidigare, och samtidigt så enormt vackert fotat. Skådespelarna är av varierande kvalitet – Harrison Ford ser tämligen ointresserad ut och Sean Young är hemsk. Det vägs å andra sidan upp av Rutger Hauers briljanta agerande. Daryl Hannah, Joe Turkel och M. Emmet Walsh är även de riktigt bra i filmen.

Men. Trots allt det vackra så talar inte filmen till mig. Alls. Jag kan klart och tydligt se filmens tekniska kvaliteter, och jag uppskattar de flesta av skådespelarna, men ändå är filmen så in i h-e tråkig.

Det är svårt, väldigt svårt, för mig att sätta ett betyg på ”Blade Runner”. Vanligtvis sågar jag filmer som jag upplever vara så skitnödigt pretentiösa längs fotknölarna, men det kan jag inte med att göra i det här fallet. Enbart fotot och Rutger Hauer gör att jag måste sätta en trea, om än inte en stark sådan.

Fredrik Liljegren, chefredaktör