Snatched

  • Svensk titel: Snatched
  • Originaltitel: Snatched
  • Speltid (min): 90
  • Release (Streaming): 2017-12-18
  • Streamingplattform: Viaplay
  • Tagline: Mess with me, mess with my mother.
  • IMDb: Snatched

Recension - Streaming

Emily blir dumpad av sin blivande rockstjärna till pojkvän bara ett par dagar innan de skulle resa till Ecuador tillsammans. Sittandes med två icke avbokningsbara biljetter försöker hon förgäves hitta en kompis att ta med istället, men det visar sig att ingen är intresserad. Som en sista utväg bjuder hon då med sin lätt nojiga mor på resan.

Väl på plats försöker Emily festa loss som hon ursprungligen planerat, men det är inte alltid så lätt när man har mamma med sig. Inte blir det bättre när de under en dagsutflykt blir kidnappade av brottslingar!

Utrustade med enbart sin kvinnliga list – typ – måste nu Emily och mamma Linda försöka rymma från sina kidnappare och ta sig hem till USA igen. Men det är enklare sagt än gjort.

Första gången jag hörde talas om ”Snatched” var i våras, då det fortfarande var aktuellt med en svensk biopremiär under den hemska titeln ”Tjejresan”. Biopremiären uteblev dock (efter dåligt mottagande i hemlandet?) och till slut fick inte filmen ens ett fysiskt släpp utan enbart som VoD/streaming. Det är också anledningen till att jag såg filmen på Viaplay.

I skrivande stund har filmen ett snittbetyg på ynka 4.3 av 10 på IMDb, men är den verkligen så dålig? Både ja och nej. Storymässigt är filmen rätt simpel och halvslarvigt utförd, men där finns en barnslig charm och humor som tilltalade mig ändå. Emily spelas av Amy Schumer, en komedienn som fått mycket, MYCKET kritik men som jag ändå tycker kan vara riktigt rolig. Hon bjuder på sig själv till 100 procent och gör Emily till en person som man får lära sig tycka om. Mamma Linda spelas av underbara Goldie Hawn, som här gör comeback efter 15 års frånvaro från genren. Och som jag älskar henne!

”Snatched” är en simpel, lätt vulgär bagatell till film som inte kommer att etsa sig kvar i någons minne. Men samspelet mellan Schumer och Hawn lyfter filmen från en svag tvåa till en stabil trea i mina ögon.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer